Är det någon mamma här inne som har sina barn varannan helg.
Vanligast är ju att det är tvärrtom!
Men varför har ni det så?`
Fungerar det?
Hur har omgivningen reagerat?
Bor ni långt från barnet/barnens pappa?
Berätta :)
En av mina bästa kompisar har det så. Hon hittade en ny kille och flyttade tio mil bort. För att inte riva upp hela pojkens tillvaro så bestämde de att pojken skulle bo hos pappan hela veckorna för att kunna gå kvar på samma dagis/skola. De skulle börja med att ha det så ett år, och sedan utvärdera. Min kompis - som är en go och gla och barnkär tjej - säger att det märktes en positiv förändring hos pojken redan efter ett par veckor. Han hade varit mycket stressad av att tvingas byta boende varannan vecka nu, och mår mycket bättre nu när han har ETT ordinarie hem, och sedan umgås med mamma varannan helg i hennes nya familj.
Men visst var det tufft med folks attityd. Nu är hon i och för sig både stark, intelligent och vältalig, så man sätter sig inte på henne, men nog har det känts i hjärtat att hon blir betraktad som en dålig mamma för att hon "överger" sitt barn. De som inte står henne och pojken så nära får ju aldrig se fördelarna detta har fört med sig för pojken.
Tack för att du berättade!
Ja et är väldigt mycket vervägande hit och dit vilket som blir bäst för killarna.
Om man ska dela på dom eller om alla ska bo på ett ställe och ha umgänge med mig!
/
Hur gamla är de? Vad tycker de själva (om de är stora nog att få vara med i en sådan diskussion)? Det är ju inte säkert att samma lösning är bäst för alla barnen.
Om DU fick bestämma helt själv, hur skulle du vilja lösa problemet? (Låt inte fantasin känna några gränser)
Att dels så kan ja ta den minsta o de stora hos sin pappa, men ja vill inte dela på pojkarna.
SÅ om jag ska se det så är det nog det bästa om de bor hos sin pappa, men att jag kan träffa dom hur mycket jag vill eller minst varannan helg! Och sen utvärdera det och se hur det fungerar!
Och vad tror du att pappan tycker?
Och vad tror du att pappan tycker?
Jag har min son varannan vecka. Bra kommunikation med pappan. Pratar som folk i telefon med varann om det är ngt viktigt. Delar på utgifter, delat barnbidrag. Båda månar om pojkens bästa.
Ringer inte till pojken under pappas veckor, då är det pappa som helt är förstahandsförälder. Inga gemensamma aktiviteter på fritiden mer än håller födelsedagskalas för kompisarna tillsammans.
Våran kille mår hur bra som helst och har gjort det ända sen vi splitta då han var 4 år. Inga tecken på oro eller ledsmahet. Alltid glad åt att byta efter en vecka. Jag och pappan sköter all packning och forsling av grejer. Inga bagar i skolan han skall släpa på och var annorlunda.
Det är ingen sanning att barn som bor vv mår skit och slängs hit och dit. Det beror på vad man gör det till.
Om föräldrarna kan vara vuxna.
Jag tror du förlorar ycket i längden på att ha varannan helg. Hur skall du lära känna dem? Å sen skulle jag aldrig dela på syskonen.........