Hej!
Själv är jag tyvärr inte troende men vill inte att barnen ska bli för påverkade av mig utan de ska bilda en egen uppfattning. Har varit mycket frågor här hemma från sonen ang om gud finns eller inte osv.
Hur har ni gjort när det gäller gud och religioner och vid vilken ålder?
Vi har aldrig pratat religion här hemma och har inget minne av att det pratades om religion hemma då jag var liten. Men på något vis visste jag ändå en hel del när religionsundervisningen började i skolan. Då min son nyss fyllt 5 år insåg jag att han visste mycket mer om religion än jag trott. Han hade snappat upp en hel del och verkade redan ha bildat sig en egen uppfattning. Har han frågat något har jag räknat upp lite olika alternativ man kan tro på och svarat sakligt på frågorna utifrån den religionsvetenskap jag känner till. Han har alltid kommit med motfrågan vad jag tror och sen har han sagt vad han själv tror, vilket inte alltid är det samma som jag. Många gånger har jag blivit förvånad över frågorna och hur mycket han verkar veta.
I julas kom han hem från dagis och talade om att en del tror på tomten, andra på alver och några tror på gud. När jag frågade honom vad han själv tror på skrattade han och svarade alver såklart (jag som var helt säker på att han fortfarande trodde på tomten).
Dom gånger jag fått frågan så har jag sagt att...nej, det finns ingen gud, men det finns vissa människor som tror det. Det är en svår fråga, men jag vill inte att mina barn (5 och 1 år) ska växa upp under religionens ok.
Det intressanta är att många icke religiösa ställer sig denna fråga, men tror faktiska att väldigt få eller inga troende skulle fråga sig detta.
Skulle aldrig diskutera religion med mina barn (på vårt iniativ), utan bara svara kort och enkelt på deras frågor. Skulle dom vilja prata om det är det ju en annan sak.
Varför ska man inte påverka sina barn vad gäller religion?
Jag är agnostiker. Det står jag för. Precis som jag har andra övertygelser och åsikter som jag gör mitt bästa för att pådyvla mitt barn - jag skulle tex protestera ordentligt om sonen plötsligt påstod att svarta människor var sämre än vita eller tvärtom. Där tycker jag inte att alla ståndpunkter är lika värda. Vi påverkar våra barn genom ALLA våra värderingar. Hela tiden.
När frågan om religion har kommit upp här har vi berättat ungefär vad de olika religionerna går ut på. Sagt att det finns en del som tror på gud, och att de som är kristna tror på jesus och att han var gud osv. Jag är hyfsat allmänbildad vad gäller religion i allmänhet och kristendom i synnerhet så hittills har jag kunnat svara och förklara, men också sagt som det är att jag och pappa inte tror på någon gud. Sonen är sex år och övertygad ateist - så pass att vi har fått försöka övertyga honom om toleransens värde också.
För mig har det varit viktigt att han har en bra, solid, naturalistisk grund att stå på - att han ser världen som en begriplig och förklarlig plats, så när han frågar var regn kommer ifrån har han fått ett korrekt svar, inget trams om att det är änglarna som gråter eller något liknande. Det har gjort att han är väldigt inställd på att allt har svar och om det inte har svar så går det att ta reda på - en vaccination mot skrock och vidskepelse, som jag ser det. Dessutom ska han så klart känna till vad olika religioner går ut på och acceptera att man kan tycka och tro olika i sådana frågor.
För oss har frågor om religion kommit upp när vi har varit på dop eller bröllop eller besökt kyrkor, eller när dagis har besökt julkrubban i kyrkan osv. Det jag har varit mest förvånad över var när han utan att blinka accepterade BigBang-teorin men samtidigt har så ytterligt svårt att acceptera att någon kan tro på gud. (Big bang kom upp en kväll när han skulle sova och intresserat frågade "mamma, hur började universum?" Tack för den.)
) när frågorna kommer så att min påverkan blir så liten som möjligt.
Jag har sagt att vissa människor tror på gud och så har jag pratat om gud, jesus, jul, påsk osv och sen har jag sagt att vissa människor tror inte på gud pga och så berättar jag om big bang och annat. Men jag har aldrig någonsin sagt ja eller nej på frågan på om gud finns det får hon själv avgöra.