Förskönar vi våra liv på FB och bloggar?

Jag tror folk oftast är ärliga på så vis att de faktiskt har gjort de saker de skriver om.
Däremot är det naturligtvis också så att många väljer att utelämna vissa detaljer som kanske inte till hundra procent stämmer överens med den bild de vill ge av sig själv. Det är väl egentligen ingen större skillnad jämfört med den "marknadsföring" man gör av sig själv med hjälp av kläder, makeup och frisyr, man vill visa så mycket som möjligt av sina bästa sidor, och så lite som möjligt av det andra...

Nämen det ÄR så. Jag hörde det av en som hade hört det på FL...

är väl samma sak som att "försköna fejset" och presentera en retuscherad bild av sitt fejs som att presentera en retusherad bild av sitt liv? ser ingen skillnad faktiskt.

Ja, det gör nog de flesta.

Jag skulle aldrig erkänna på fb hur stökigt jag kan ha det ibland. Jag hatar att ha det riktigt rent runt omkring mig! Men skulle aldrig skriva det på fb. Lösenordskyddat på bloggen skulle däremot fungera.  Sen så är jag mycket snabb på tangenterna om vi gjort något som jag tycker var lite extra.

Jag tror att när man skriver på facebook och speciellt när man bloggar som man kan vara relativt anonym på så kan man alltid tänja på sanningen så till den milda gräns att i vissa fall går det gärna överstyr. Ibland kan jag fundera på både när det gäller mig själv och andra (bloggmässigt) att vem försöker vi bevisa något för? Är vi så desperata att vi går hur långt som helst för att t.ex. få en kommentar på varenda inlägg vi skriver både i blogg och facebook? Kan bli speciellt irriterad på folk som uppdaterar på facebook minsta lilla sak dom gör. Man läser ofta; "Nu ska jag äta", "Nu ska jag duscha", "Nu ska jag och vovven ut på promenad" mm. Försköna det finns så många sätt att göra det på, ibland kan jag komma på mig själv med att kanske försköna saker och ting för att göra någon jag är oense med avis. Fjortis jag vet. Men men jag är inte mer än människa.

Jo men det tror jag till en viss del. (Även motsatsen finns om dom som skriver om riktigt jobbiga saker såsom misshandel mm) Man vill inte verka sårbar. Utan cool och alltid upptagen med roliga saker... Har gjort två inlägg om just detta på min illustrationsblogg:

FACEBOOKHAPPY

Följer med stort intresse mina vänner på facebook.

Jag blir irriterad över den här diskussionen som pågår inte bara här utan jämt och överallt: Vi får inte vara bättre än någon annan. Gud förbjude om jag får någon annan att känna ett sting dåligt samvete för att jag själv varit duktig och tränat men inte hon! Helt ärligt, är detta egentligen någon nyhet sedan bloggandet och Facebook kom? Tycker själv det räcker med att gå på en storfika med mina vänner så pratas det om långkok, rekord på löparrundan, löneförhöjningar och så vidare. Jag tycker vi ska ta mer ansvar för hur vi själva väljer att reagera på andras framgångar. Jag är aktiv i båda bloggvärlden och på Facebook och jag har aldrig upplevt det som störande när diverse lyckorus-statusar trillar in. Good for them, snarare! Jag blir ju GLAD om det går bra för någon annan och intelligent som jag är så inser jag att även dom har dåliga dagar.
Men har det någonsin varit kul att dela med sig av dom? På nätet eller IRL? Kom igen...