Nu har jag tagit mod till mig.

Förstår inte riktigt hur du menar? Är det du som vill vara stödfamilj, eller vill du ha dit/ dina barn placerade i familjehem?

Nej, vi ska ansöka om en stödfamilj.

Det brukar vara en längre process. Det brukar först att nå kommunen när där är gjort en anmälan, kanske av bup, eller bvc. Då sätts en utredning igång. Om ni har sådana grava problem med barnen att ni inte själva orkar, då finns det olika sätt att få hjälp, Men du kan ringa till kommunen och be att få prata med någon på "barn och familj", berätta vad problemen är, så kanske ni får en tid för samtal. Att bara skriva en ansökan finns alltså inte.

Men vi ska inte utredas och ingen anmälan kommer att göras. Det är familjen som vill ha en stödfamilj, dvs avlastning.

Vi har redan en kontakt på kommunen och det som behövs är vår ansökan, ett brev.

Jag efterfrågar inte hur det går till om man missköter sina barn eftersom så inte är fallet här utan om vad som ska stå med osv, vad som är relevant för dem att veta när de matchar oss.

Får tacka för dina svar, men du verkar inte riktigt veta svaret på det jag efterfrågade.

Ok, ber om förlåtelse för min tröghet, i såfall är mitt enda tips att kontakta kommunen igen, och fråga dem? Lycka till.

Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med exakt vad som ska stå i brevet. Däremot vet jag mycket väl vad du menar med stödfamilj. Dessa tillsätts ganska ofta på det sätt som du är ute efter, dvs när barnets egen familj ber om hjälp. Jag är inte säker på att det finns något "formulär 1A" att använda i sådana fall. Bakgrunden till att man behöver en stödfamilj ser ju väldigt olika ut. Ibland kan barnet ha ett funktionshinder (ofta någon neuropsykiatrisk diagnos) som gör att föräldrarna behöver lite avlastning ibland. det kan röra sig om en ensamstående mamma med svagt nätverk eller vars nätverk finns på långt avstånd från hemorten. Det händer att en ensamstående mamma känner att hon inte klarar av sin tonårsson utan behöver hjälp från en familj där det finns en bra manlig förebild. Någon gång är det en förälder/familj som inte fungerar så bra, men som samtidigt inte är så illa fungerande att barnet bör placeras i familjehem. Eftersom det är du själv som tagit initiativet i det här fallet så är det sannolikt inte det sistnämnda skälet.

Oavsett vad som är skälet så måste du få chansen att berätta precis vad det handlar om vilken hjälp du behöver. Det bästa är nog om du tar kontakt med socialförvaltningen i din hemkommun och ber dem om hjälp. De vet vilka uppgifter som behövs. Det enda råd jag har i övrigt är att det är viktigt att det framgår om barnet/barnen har väldigt lite kontakt med den andra föräldern. Jag vet minst en ensamstående mamma som inte fick någon kontaktfamilj till sina barn för att socialförvaltningen ansåg att barnen hade tillräckligt mycket stöd från två föräldrar. I verkligheten bestod kontakten med pappan av enstaka telefonsamtal och något möte per år. Tyvärr erkände inte pappan detta inför socialsekreteren.