sexproblem

Hej!
Jag beklagar sorgen.
Kuratorn ni går hos hjälper hon/han er med att bearbeta förlusten?  Vad säger er kurator det kan bero på att din man känner sådan panik vid tanken på sex?
Vad säger din sambo själv?
För att kunna hjälpa er vidare måste först känslan hos din sambo komma upp till ytan. Vad är det inom honom som förknippar sex med känslor av ångest. På din beskrivning av att ni för över 1 år sedan förlorade ert barn kan de känslor av maktlöshet din sambo känner inför att inte ha kunnat rädda och skydda ert barn satt sig på hans sexualitet. Likaså förknippas sexualiteten med reproduktion och kanske känner din sambo sig orättvis mot det barn ni förlorat och rädd för att känna/vilja ha sex eftersom det kan leda till ett barn. Sorgearbete tar olika lång tid för olika människor och en del människor i sorg vittnar om känslan av att inte vilja/kunna känna gjädje och lust just för att man då känner att man faktiskt inte sörjer i det tillfället och att man då samtidigt kan känna sig rädd att då "glömma" den person man sörjer.
Dessa känslor måste först bearbetas för att ni ska kunna få ett tillfredsställande sexliv igen. Din sambo måste förstå sin sorgeprocess och ni måste gemensamt arbteta för att hitta tillbaka till den sexualitet ni hade innan. För att göra detta krävs ett engagemang och en vilja hos er båda. När den finns, finns det en mängd verktyg att tillgå för att få ett tillfredsställande sexliv.
Prata med din sambo om hur du känner ocg fråga hur han vill att ert gemensamma sexliv ska se ut framöver. Var så rak du kan och be honom försöka sätta ord på de känslor som kommer i samband med sex. Först då de har bearbetats kan ni nå tillbaka till det sexliv ni en gång hade.

Lycka till!
Hör också gärna av er igen.
Hälsningar
Sara

Hej och tack för svaret...

Kuratorn försöker hjälpa så gott hon kan,ge lite tips.
Att vi ska försöka mysa så mycket som möjligt men inte hoppa direkt till samlag,utan gå ett steg i taget.
Kuratorn säger att min sambo får en slags panik,ångest attack när det gäller tanken på sex.
O det är väl så min sambo förklarar också,han vill ju gärna ha sex men eftersom det gått så lång tid så känner han ingen lust.
Han har inget morgonståd som han hade jämt förr och han har inte ens onanerat själv en endaste gång.
Sen tror jag han förknippar sex med vårt döda barn,som dog i magen en vecka innan förlossningen.

Jag vet att han vill få tillbaka vårt sexliv,vi hade väldigt mycket sex innan minst 1 gång om dagen om inte mer.
Så därför känns det väldigt konstigt att hoppas från massor till inget.
O jag vet att han vill att vi ska bli gravida igen även om det känns nervöst att det ska hända igen.

Har du några tips som vi kan testa?

tack för svar...

Hej!

Din man måste först komma över den panikångest han känner och som han nu förknippar med sex. Jag tycker han ska ta kontakt med en KBT psykolog för att få hjälp att lära känna sin ångest och lära sig att hantera den. Att den nu kopplas till ert gemensamma sexliv bottnar troligen i den sorg och förlust ni upplevt. Tanken på en ny graviditet väcker också den gamla minnen. Din man är inte klar i sitt sorgearbete och även om det är så i huvudet så är ångesten ett tecken på att hans känslor inte hunnit med. Ta itu med detta först så kommer det andra kring er sexualitet och barnönskan att lösa sig eftersom.

Ta hand om er!
Hälsningar Sara

Ok ska prata med kuratorn i morgon om hon kan hjälpa till att skaffa mer hjälp åt oss..
Men tack så otroligt mycket för svaren nu hoppas jag bara att det kan lösa sig för oss...