grubbelidubb skrev 2011-04-20 19:37:22 följande:
Ja, det är det som är problemet. Vi känner oss väldigt vilsna.
Varken jag eller någon annan tycker att han visar symptom för att ha haft så pass ont som de säger att han har. Avlivning känns därför väldigt avlägset. Han är lite stel och haltar när han ansträngt sig de senaste dagarna det har han inte gjrot förrut, då har det bara varit stelt när han precis är vaken. I övrigt är han piggare än de flesta och överallt och ingenstans.
På veterinären lät det som att vi borde avliva han där och då, hon gav inte några andra alternativ. Men när vi frågade efter behandling sa hon rehab och smärtstillande och inflammationshämmande Previcox och Glyco-flex (innehåller bla glukosamin) som kompletteringsfoder, däruövet rehab. Hon sa inget om operation eller sprutor, ens som tänkbara behandlingsmetoder. Fick din hund något annat först eller började de med sprutor direkt?
Jo vi förstår att han inte blir lika gammal som andra hundar men vi hoppas kunna ge honom ett långt och lyckligt liv ändå, under de förutsättningar som finns. Tror du att vi ska börja med detta eller ska vi ringa och dubbelkolla ang sprutor? Jag kommer iaf garanterat att kräva att de försöker med det och allt annat jag kan komma på innan jag ger upp hoppet.
Ja så upplevde jag också det. Att veterinären utifrån plåtarna tyckte avlivning men efter att jag berättade att han ändå fungerade bra i vardagen så gick vi vidare med det. Det kändes däremot hela tiden som att han försökte förvarna mig på ett fint sätt att det förmodligen inte fanns så mycket tid kvar.
Men jag undrade många gånger då om jag gjorde rätt som behöll honom i livet, velade fram och tillbaka. Fick inte ihop att han skulle vara avlivningshotad när han samtidigt var så pigg och glad. Jag var inte alls beredd på det. Är glad att jag lyssnade på min egen intution. Det har gått en månad sedan sista behandlingen och han är mycket bättre nu.
Eftersom artrosen var så kraftig så tog vi till injektionerna direkt. Annars brukar man inte ge kortison i första taget eftersom det sliter på kroppen, men har de så kraftig artros så kommer de tyvärr inte leva så länge att kortisonet hinner ge de negativa effekterna som kommer på lång sikt. Kortisonet gör att den akuta inflammationen stannar upp, vilket är väldigt viktigt för att stanna upp nedbrytningsprocessen av brosket. Antiinflamatoriska kosttillskott kan inte ge så bra effekt ensamt. Min har fått dessa tillskott under hela sitt liv, trots det var lederna kraftigt inflammerade och ledvätskan var helt slut.
Operation avrådde min veterinär för eftersom det var lång rehab och resultatet bara skulle hålla ett halvår. Men det är kanske inte samma sak med bakbenen.
Det går inte heller att se om hunden har någon ledvätska kvar genom röntgen. Detta kollade veterinären när han gjorde injektionen. Har de ingen ledvätska så slits ju brosket ner ännu fortare, det fungerar ju som smörjmedel. Så jag tycker definitivt att du ska ta upp det med veterinären. Rehab är ju jättebra men syftet med det är ju att hunden ska få muskler som avlastar lederna. Det är inte anti-inflammatorisk och stoppar inte upp processen på det sättet som krävs. Endast rehab och kosttillskott fungerar förmodligen bättre på lindriga till medelsvåra fall. Men det är bara min åsikt. Har det gått så långt att det är kraftig artros så tycker jag att man ska ge de starkaste behandlingarna. Det enda negativa med dessa är att hunden måste sövas ner för injektionerna. Att avvakta gör ju att artrosen hinner bli ännu värre tills man provar nästa behandlingsåtgärd...
Är det en vanlig veterinär du går till? Som jag skrev ovan så hade jag letat upp en ortopedspecialist om jag var du. Ska man göra injektionerna också så vill man ha någon som vet vad de gör.
