Är det ok att skriva "dej"?

Nej jag skriver aldrig dej.

Är inte helt säker på att det är"ok". Dej är väl mer en stavning av hur det låter.

jag har tänkt i samma banor men eftersom att det stod i boken blev jag fundersam...

puff!           

Jag har ovanan att skriva dej/mej, men försöker lära mig att skriva dig/mig. Därför blev jag lite snopen när jag läste att informationsblad där det stod dej på (då ett väldigt seriös sådant). Så jag funderar på lite samma sak

Du kan skriva hur som helst när karaktärerna talar.  Om du citerar någon så får du inte rättstava eller korrigera.   

Språkrådet har svarat på frågan och säger så här:

fråga
Kan man använda formerna mej, dej, sej i dag i skrift? svar
Det är en stilfråga. I ledig, talspråkshärmande stil kan man använda dessa former, men inte annars. I sakprosa är alltså mig, dig, sig de normala formerna.

då fattar jag varför det står dej i boken :) Tack!

Jag skulle aldrig tänka mig att använda ord som "Dej", "Mej". För mig så ger inte det är professionellt intryck.

Eftersom det står dej/dig är det förmodligen i en konversation mellan karaktärerna i boken? Och då är det helt OK att skriva "dej".
 

Det mesta är tillåtet om det görs i medvetet, stilistiskt syfte. Till exempel en konversation, för att förmedla en viss karaktär:

Hon gick bort till mannen och sade:
- Titta här! Vad är det med dem? De avspisade mig.

Hon gick bort till mannen och sade:
- Kox jenna! Vo jär de me dömden? Dom va otrevli nanting mot mä!

Hon gick bort till mannen och sade:
- Kolla! Vaere me dom? Dom dissa mej!

Jag hänger inte riktigt med på vad du menar. Man omvandlar väl alltid talspråk till skriftspråk när man citerar (om man inte sysslar med språkvetenskap)? Säger någon "ja e hungri" skriver man rimligen "jag är hungrig" i citatet. Allt annat skulle resultera i totala obegripligheter (för att inte tala om hur korkad den citerade skulle framstå).

Men du kanske menade något annat.

Om man citerar skriven text får man inte korrigera det skrivna.

Oj nej så får man verkligen inte göra. Skulle bli nackad (kanske inte...) om jag gjorde så i ett arbete/en uppsats på universitetet.

Naturligtvis, men här handlar det rimligen om talat språk.

Jag antog att det var skriven text som åsyftades.
Som en not kan jag berätta att jag en gång blev intervjuad för en c-uppsats. En intervjuades dock per mejl, vi andra spelades in. Hon transkriberade banden mer eller mindre ordagrant med talpauser, hummanden och mm:anden. Vi (två pers) såg helt efterblivna ut bredvid den mejlintervjuade personen vars svar var genomtänkta och välformulerade. När jag påpekade att jag inte ville framstå på det sättet korrigerade hon minsta möjliga. Riktigt illa, och jag hoppas att hon fick kritik för det på oppositionen.

Då har vi olika erfarenheter. Förutom i språkvetenskapliga arbeten har jag aldrig använt mig av exakt och ljudhärmande stavning, och jag kan på rak arm inte erinra mig om att jag sett någon annan göra det. Jag öppnade ett par uppsatser på måfå här, och alla dessa hade översatt talspråk till skriftrspråk.

Så att "man" inte får göra så, känns inte som en hundraprocentig sanning.

Du kanske har rätt i att det handlade om skriven text. I så fall faller bitarna på plats.

Jag har liknande erfarenhet. Om slang och talpauser är en viktig del för innehållet skall dessa skrivas ordagrant. Men om det inte finns någon anledning "ja, ja tycker så", då går det bra att ändra "ja" till "jag".

Jag utgick från skriven text i mitt inlägg

Enligt den högst vetenskapliga och proffesionella källan...mig, så får man skriva talspråk om man gör det medvetet med ett visst syfte, exempelvis för att visa att det är talat eller annat syfte då man vill framföra talspråk även i text.

I normal text använder jag alltid dig, mig, sig, de, dem o.s.v.
Ibland använder jag medvetet talspråk i text och då blir det dej, mej, dom och även o istället för och, e istället för är mm, mm.