Hej!
Jag kan verkligen (av erfarenhet) förstå att du upplever oro kring er sons kolik.
Men du skall veta att kolik inte är farligt och att det faktiskt går över. Normalt är de flesta barn med kolik helt besvärsfria runt fyra månader. Jag vet att det känns som en evighet och är inte mycket till tröst när man lever mitt i det, men så är det.
Min upfattning är, precis som du resonerar, att kolik kan försvåra för föräldrarna att samspela med barnet, vilket i sin tur kan hindra utvecklingen av anknytningen. Även om den normalt endast fördröjs, så är det väldigt påfrestande för föräldrarna under tiden.
Att du funderar och till och med ber om råd/hjälp tycker jag talar för att ni kommer klara detta på ett bra sätt. Mitt råd är att du även försöker involvera pappan i dina tankar och funderingar. Förmodligen känner han likadant och det är oerhört viktigt, för er och er son, att ni anpassar er till situationen och ger varandra stöd. En fungerande parrelation är viktigt.
Även om man egentligen inte vet vad som ger kolik, så känner man till vissa faktorer som lindrar. Till exempel är det väldigt viktigt med lugn och ro kring kolikbarn. All form av överstimulering bör man undvika. Fokusera istället på vad ditt barn tycker om när det är besvärsfritt. Många barn blir till exempel lugna av massage eller ett bad.
Närhet och beröring gynnar generellt både anknytningen och lugnar barnet. Bärsjal är till exemepl ett bra sätt att ha sitt barn nära och gör föräldrarna mer rörliga.
För att orka är det bra om man tar hjälp av anhöriga och vänner. Var inte rädd att fråga och involvera dem i vad ni går igenom. Du och pappa behöver dels tid för er själva men även tid för varandra. Det är lätt att bli väldigt praktisk och glömma bort eller prioritera bort det. Men som sagt ni påverkas båda av hur den andra anpassar sig till föräldrarollen och vilket stöd ni kan ge varandra.
Upplever du att du står ensam i detta eller att ni inte har de sociala nätverk som behövs, så tycker jag verkligen att du pratar med er BVC-sköterska om detta. Det finns hjälp/stöd att få.
Kämpa på tillsammans så kommer ni klara detta. Tiden läker.
MVH Christine
Vilka superföräldrar ni är!