helt galen dotter på snart 1,5år, utvecklingsfas?? hjälp!!

Det är som det ska vara.
Hon har "fått" en egen vilja och hon vet inte hur hon ska hantera sin frustration. Det gäller för er att ha tålamod och att ge positiv respons istället för att tappa humöret.

Det är en känslig period, skulle personligen säga att den är värre än trotsåldern.
Men du får nog vänta dig ett mindre helvete eftersom du får ett till barn snart.
Lycka till.

Du ska inte bära henne hela tiden. Hon måste lära sig stå på egna ben och att inte alltid få som hon vill. Om du ger efter varje gång så lär hon sig det. Det funkar ju inte om ni får en till. Ni får helt enkelt ta att hon blir gnällig. Försök förklara så gott det går för henne och kom med lekförslag och alternativ så hon kommer på andra tankar.

Har mannen varit hemma nåt eller är det du som haft hela föräldraledigheten? Jag upplevde det nämligen som att vår dotter blev mindre mammig när maken varit hemma med henne så har ni möjlighet kanske han kan ta ut lite ledigt med henne så ni kan dela på det hela.

Ja det är en fas och det är jättejobbigt för de små. Ofta eskalerar också separationsångesten i samband med det och då kan de vilja bli burna mer under en period, och bli klängigare. Det är inget konstigt och det kommer gå över. Ilskna utbrott hör också till denna fas, vår dotter hade helt fruktansvärda utbrott (denna fas var mycket värre än all trots för hennes del) och det handlar som sagt om den egna viljan. Ofta kan de hjälpa att i största möjliga mån låta dem få göra saker själva, och välja saker själva.

Försök att välja dina strider, ju oftare du säger "ja" desto lättare har ett barn att kunna ta ett "nej" när det väl gäller. I den här åldern är det så enkelt för oftast blir de nöjda så fort de får känna att de bestämmer. Men det allra svåraste brukar vara just "affekterna". Alltså känsloutbrotten. De kan inte hantera och reglera sina känslor ännu och det kan ofta vara väldigt skrämmande. Då kan man som förälder behöva finnas till hands för att bekräfta och lugna. Med andra ord är det väldigt viktigt att barnet får känna att det finns en famn att komma till. Om det är jobbigt att bära så försök sitta med henne istället.

Så håller inte alls med Trynträ, man kan varken "förklara" för en så här liten eller lära dem att stå på "egna ben". Det är en 1-åring vi talar om!!! Inte en trotsig 3-åring!

I övrigt håller jag med Tonx

tack så mycket alla =)

"Vi väntar vårat andra barn om 10 veckor & det är omöjligt för mig att bära på henne hela tiden, då det är tungt med kroppen redan som de är.
nån som har nått tips eller råd på vad det kan vara?
nått man kan prova?

tack!"

ja, mitt tips, är att du skall förbreda dig STÄRKT, på att bli 2-barns mor, till en pytteliten på 1,5 år, och en nyfödd... Det går, men det kräver tålamod, ödmjukhet och "hela mamma/ pappa".. För snart blir ni föräldrar på ALVAR! Och då HANDLAR DET DET OM EXTREMT SAMARBETE!

Hon är inget "monster", men hon har en mamma som snart skall föda, och hon är 1,5 år?? Gratiss med den lilla nya! Önskar er all lycka till!