• Anonym

    Jag hatar min älskade hund.

    Hjälp. Jag har i snart ett år avskytt min hund mer och mer. Jag väntar vårt andra barn i v18, vår älsta är 18 månader gammal.
    Vår vackra, underbara hund är fem år, vi har haft honom i ca tre. Vi tog över honom, på vinst eller förlust, när hans husse knarkade ner sig och började missköta hunden.
    Jag visste inte då att jag skulle ha två barn inom nästan tre år, och att det skulle vara så sjuuukt krävande.
    Jag dammsuger flera gånger om dagen hemma. Det är inte för att jag är ett pedantiskt freak, utan för att han hårar ned så fruktansvärt mycket.
    Min man är så jävla naiv- han "ska ha kvar hunden". Han städar inte efter honom! Han går ut med honom 20 minuter varje kväll, knappt det. Han shampoonerar honom inte, han klipper inte klorna! Vadfan! Hur kan han vara sååå dum, att han inte ser att JAG LIDER!!!
    Dessutom- utöver vad jag känner, och hur jag mår, så är vår hund fruktansvärt försummad. Han får INGEN psykisk stimulans. Han blir lämnad hemma ca 8 timmar om dagen.
    Min man behöver inte se detta- för när han kommer hem så har jag redan varit ute med hunden, och städat bort det värsta.
    Fan åxå. Egentligen så är det mest synd om hunden. Det är inget värdigt hundliv han lever. Och egentligen så älskar jag min hund. Men jag måste få sätta mig själv och mina barn och mitt hem i första hand. Egentligen så är jag inte arg på min man. Jag förstår honom, och gråter inombords- för jag vill inget hellre än att hunden kunde finnas kvar. Men det går inte. Inte om jag ska fungera- och det måste ju komma i första hand... Eller?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2005-12-09 13:25:34:
    Förlåt då, jag skrev både att han lever ett underbart liv och att hans liv inte är ett drägligt hundliv.
    Jag menade att han lever ett underbart liv nu, om man jämför med hur han levde tidigare. Och med \"ett drägligt hundliv\" så menade jag att en hund borde få bo på landet och vara ute hela dagarna. Att jag önskar att vår hund fick ha det bättre ändå.

  • Svar på tråden Jag hatar min älskade hund.
  • Kickans mamma

    omplacera hunden för allas skull det är tufft men gör det bästa för er och hunden!

  • sötäpplet

    Kanske hunddagis skulle kunna vara ett alternativ? Lite mer stimulans under dagarna, menar jag.

    Och du kan väl ge sambon (och hunden) en agility/lydnadsdressyr-kurs i julklapp på brukshundsklubben? Då får ju både hunden lite stimulans och husse får göra något med honom.

    Nr tre, börja ställ krav på din man. Varannan dag tar han hunden, varannan dag du. Om han ska borstas två ggr/vecka så borstar du ena veckan, han nästa osv. Eftersom detta ansvar tynger dig, se till att ni delar det!!

  • Anonym

    För det första så tycker jag du ska sätta dig ner o tala med din man angående detta att ni var faktiskt två om att skaffa hund..
    Han borde ställa upp och ta sitt ansvar lite mer..
    Att hundar fäller, det gör min med.. Men det är väl inte så jobbigt och dammsuga?

    Tycker det är så synd om dessa hundar som kommer till en ny familj efter blivit omplacerade som inte får det dom de behöver redan då när den kommer till den nya familjen, mycket tråkigt..
    Men för hundens bästa är de bäst för den om den kommer till en husse eller matte som verkligen som tar sig an den..

  • Amy

    Någon ändring måste det ju bli! Antingen bestämmer ni er för att berhålla hunden och sköter om honom som man ska eller bör ni omplacera honom. Och inte till vem som helst, utan använd er då av en seriös hundförmedling så han kommer till ett hem där de verkligen har tid och kärlek att ge. Synd att han ska behöva ha det dåligt, särskilt med tanke på att han blvit omplacerad en gång redan.

    Hoppas allt blir bra.

    Amy

  • Cinnalinna

    omplacera hunden, hunddagis är ett bra alternativ ocksa för att han inte ska behöva vara ensam sa manga timmar

  • wellah

    Omplacera hunden, som sagt, dags sätta honom först....

  • Malibecka

    Detta var en väldigt sorglig situation.
    Du har ju fått handfasta råd.
    För mig verkar det som om du kan vara på väg in i en lättare psykos av något slag som du borde söka hjälp för innan du gräver ner dig helt.
    För så jäkla jobbigt som du upplever att det är förefaller det ju inte vara att dammsuga efter en hund och passa två barn så småningom.
    Lätt som en plätt om man ser det utifrån.
    Vilket du inte riktigt klarar just nu. Då vore det ju bättre att du söker hjälp nu innan ni gjort en ohjälplig dumhet och kört bort den stackars hunden.
    Den är värd bättre för den har ju aldrig bett om att få komma till er. Om den upplever att ni också spolar den kanske den sörjer ihjäl sig. Den har ju lärt sig att älska dig och din lilla familj.

    Lycka till att söka hjälp!

  • Anonym

    oj oj oj vad jag känner igen mig i dig.....bara de att efter jag fått mitt andra barn (en son) så blev allt bättre....jag är inte heller pedantisk men jag hatar hundhår...därför dammsuger jag hela tiden....men allt är mycke bättre...min sambo jobbar varannan vecka eftermidda då är de jag som får ta hand om båda barnen själv från att jag hämtar dom på dagis tills dom går och lägger sig + att jag måste ut me hunden....eftersom min sambo kommer hem runt 2 på natten när han jobbar eftermidda så sover han på morgonen då är de jag som får gå upp med barnen sen ut me hunden....idag t.e.x vaknade min älskade son 4.30 och sitter jag...men va gär man....förra veckan var våran hund sjuk...hade käkat upp en gummibet som satt fast i magen så han käka inte på 2-3 dagar och spydde hela tiden...jag kan inte med att torka spyor men jag va själv så därför va de jag som fick torka upp sen springa ut me honom....men det jag har lärt mig och som jag älskar med våran hund är att när jag är ensam på kvällen/natten så är han min stora trygghet...vi fick inbrott i huset 3 månader efer att bli flyttat hit och utan min hund skulle jag aldrig bo kvar....jag älskar honom men kan också bli himla trött på honom men de kan jag bli på allt och alla....ingen har bra dagar jämt....finns inget bättre än hundar...sällskap,tröst,vakt och bara helt underbara!!!

  • gambia90

    8 timmar om dagen, det är länge det.
    Dags för dig att ta ett beslut, för hundens skull.
    Men det låter som om hunden inte är problemet utan problemet är din gubbes brist av uppmärksamhet och hjälpsamhet. Kan det vara dina hormoner som spökar? För att sköta en hund är inte jobbigt= några friska promenader, klippa lite klo här och där, byta vatten, ge mat etc. Om du börjar se hunden som den vän han kan vara så tror jag att din inställning kommer att förändras, börja rikta irritationen mot din gubbe istället ....:)
    OBS jag menar inger illa med detta inlägg utan detta skall ses som ett råd

Svar på tråden Jag hatar min älskade hund.