Går förhållandet att rädda?
När vårt barn föddes för snart 2 år sedan gick min man igenom en livskris. I och med detta fick jag också upp ögonen för vad som inte fungerar i vårt förhållande. Vi har kämpat och bestämt oss att försöka att få förhållandet att fungera men ibland tvivlar jag på att det är det jag vill.
Han har en dominerande personlighet och har svårt att anpassa sig efter andra och jag chockades av hur han behandlade mig under sin livskris, han var elak och otrevlig och det kändes som att jag fick tassa runt honom för att inte irritera honom. Jag bad honom söka experthjälp för att ha någon att prata med men han ville fixa det själv. Jag ställde även ultimatum att om han inte skulle skärpa sig skulle jag lämna honom. Sedan dessa har det blivit bättre och vi har en bra arbetsfördelning med hushåll och barn nu.
Ändå tvivlar jag på att det kommer att fungera eftersom inte vissa i hans familj accepterar mig och att han och min mamma inte kommer överens. Jag står mina mamma nära och jag blir ledsen när han behandlar henne respektlöst. Om jag kommenterar detta bryr han sig inte direkt eller förstår inte vad jag menar. Jag känner mig fast i mitten. Ju äldre vårt barn blir ju mera börjar hon förstå vad som händer runt henne och jag vill inte att hon ska behöva uppleva samma som jag känner. Hennes liv blir ju heller inte lättare av att vi skulle separera så därför känner jag mig förvirrad och rådvillig! Jag vill absolut ge mitt barn ett syskon men om jag separerar från min man går denna dröm om intet. Vad ska jag göra för att få det fungerande familjeliv jag vill ha?
