Smisk på stjärten
Vad anser ni om smisk, ska smisk/lätt aga vara tillåtet som det är i många länder eller skall det inte vara tillåtet som här i Sverige?
Vad anser ni om smisk, ska smisk/lätt aga vara tillåtet som det är i många länder eller skall det inte vara tillåtet som här i Sverige?
Det är klart att det inte borde vara tillåtet... Varför skulle det vara mer ok att misshandla sina barn än en främmande människa???
NEJ verkligen inte!
Varför i allsin dar skulle vi börja tillåta misshandel av barn?! Ska vi ändra lagen så att det blir ok att misshandla vuxna då också?
Jag behandlar mitt barn som jag själv vill bli behandlad, och jag vill då inte ha smisk.
Självklart inte!
Nej, det ska inte vara tillåtet.
Det är klart att det inte borde vara tillåtet... Varför skulle det vara mer ok att misshandla sina barn än en främmande människa???
Folk här verkar inte kunna skilja på lite lätt dask i stjärten och att bryta armar och ben på ungen. Ni har ju bara ett enda ord för allt: MIsshandel
All misshandel borde vara olagligt
Folk här verkar inte kunna skilja på lite lätt dask i stjärten och att bryta armar och ben på ungen. Ni har ju bara ett enda ord för allt: MIsshandel
Folk här verkar inte kunna skilja på lite lätt dask i stjärten och att bryta armar och ben på ungen. Ni har ju bara ett enda ord för allt: MIsshandel
Absolut bör man ändra den lagstiftningen, bestraffa föräldrar för att dom fostrar sina barn är absurd.
Vilka signaler sänder det till barnet om dom snälla poliser kommer och tar nån föräldern med sig och gör denna illa.
Böter kan även slå hårt mot familjer som har det mindre bra stält.
Vilka signaler sänder det till barnet om dom snälla poliser kommer och tar nån föräldern med sig och gör denna illa.
Jag är emot all slags våld. Nu vet jag inte exakt hur det känns då jag aldrig blivit smiskad, men jag kan tänka mig att hur "lätta" slag det än är gör det ont. Både fysiskt och psykiskt.
Varför skulle jag vilja göra så mot ett barn (eller en vuxen, för den delen)?
Jag råkade vända mig om snabbt en gång och touchade min son i huvudet med ena handen. Han trodde jag gjorde det medvetet och såg på mig med stora, ledsna och rädda ögon. Den blicken glömmer jag aldrig! Och det var inte ens meningen. Jag bad om ursäkt flera gånger och förklarade att det inte var meningen och mådde urdåligt.
Hur i all världen kan någon slå sitt barn med vilje? Hur kan man möta barnets blick? Hur kan man leva med sig själv?