Är de bara jag som blir stressad över att ens 2 åring inte pratar??

Min yngsta blir 2 i augusti och säger mamma till alla närstående (det blir väldigt förvirrat när han ropar mamma efter katten ), sen säger han "nä" och ibland "vava" när han ser en hund. Men just eftersom han, precis som din son, förstår så bra, är vi inte ett dugg oroliga. Talet kommer när han är redo. Just nu samlar han på ord, han pekar på allt och man ska upprepa vad allt heter gång på gång tills han är nöjd och väljer något annat att peka på.

Dottern va likadan, sen efter att hon varit hos sin gammel farmor och farfar över en helg så hade det
totalt exploderat i hennes tal.
Sen började hon bara babbla mer och mer.
Hon va nog runt 2,5 då.. Innan va det påhittade ord och inte många riktiga ord alls..

Känns skönt att höra att de finns fler
Längtar såå tills han pratar...

Hej!

Kontakta din närmast logopedmottagning om du är orolig. Att barn inte har ett större aktivt ordförråd vid 2 års ålder kan vara ett tecken på en språkstörning men behöver inte vara det.
Får ni komma på ett besök så får ni mycket tips och råd om hur ni kan stimulera tal och språkutvecklingen och senare kommer de följa upp hur det går.
Viktigt att poängtera är att barn kan vara mycket olika och har olika förmågor för vad de lär sig och det är alltså inte föräldrarna som är bristfälliga i stimulans, men vissa barn behöver extra mycket och upprepad stimulans.

Hoppas att talet exploderar i sommar!

Han låter inget alls alltså?
Snackar inte ens en massa pladder som ingen hajar?

Min äldsta sa heller i stort sett ingenting förrän han var 2 år. har förstått väldigt bra hela tiden medn sen med talet. Lossnade rätt fort mellan 2-2½. Han blir 3½ i sommar. Han är fortfarande sen med sitt tal, framför allt uttalet men har annars ett rätt rikt ordförråd. Vi har varit hos logoped nu under våren och de konstaterade det vi alla redan visste mer eller mindre. Mycket bra språkförståelse men svårigheteter med framför allt uttal. Han har varit lite småsen motoriskt generellt så det känns som om det kanske kan ha ett samband. Det komiska är att få som inte känner honom väl förstår honom (om det inte handlar om korta svar eller liknande), men lillkotten har börjat läsa....ljuda och avkoda . Han är lite egen . Vid 2½ (eller 3) år kollar de språket på BVC. Be om remiss till logoped om du är orolig.

Han har en lillebror som är 2 år och som rent talmässigt pratar nästan lika bra. Barn är olika .

När min yngsta dotter var 1½ så hade hon en bästis som ALDRIG sa ett knyst...hon skakade på huvudet, nickade eller ryckte på axlarna.

Dom umgås fortfarande...och nu- 16 år senare- pratar hon helt obehindrat med nästan vem som helst :)
Hon hade inga talsvårigheter utan hade helt enkelt bestämt sig för att prata så lite som möjligt...min dotter förstod alltid! Vad resten av omgivningen tyckte, tänkte eller förstod struntade hon fullkomligt i :)

Min son började tala sent runt 3 års åldern han och lillasyster började prata ungefär samtidigt, Lydia har hela tiden  pratat bättre än Jonathan nu men han har kommit bra ifatt med hjälp av logoped sedan han var 5 år.
De första 4 besöken så sa han inte ett ord hos logopeden men det släppte sen när hon kom till hans dagis under en dag, Nu älskar han åka till henne och talträna men nu är han soppas bra att det kommer att ligga mer på skolan.

Det som var problem med att han inte kunde prata var att andra barn samt vuxna inte förstod han vad att han sa och ville och han började med ett negativt betende på dagis, men med  en underbar specialis pedagog som kom och var med så kunde de komma fram till att han var så fruktansvärt frustrerad.

Med handledning till personalen så vart det mycket bättre de ordnade med mindre grupper, specifik munmotorik (slicka strössel runt munnen) och medling mellan jonathan och de andra barnen.

Nu när han har börjat förskoleklassen så hade de nya fröknarna lite svärt att förstå han (glömmer säga vissa bokstäver tex  s, f, v ,r) men då översattede barnen som har vart med han sedan dagis till skolfröken

Nu är det inga stora problem längre men vi jobbar helatiden aktivt med rätt uttal.

Blir lite roligt ibland, ofta så säger han KOR istället för SKOR och då säger vi till han "men vi har inga KOR här hemma ,då får vi åka till Gullbrand och hälsa på hans KOR"   och Jonathan skratt och ändrar sig till SSSSSKOR.

Mitt råd VÅNTA OCH SE, TA HJÄLP AV SPECIALIST PEDOGOG på dagis (vi fick hjälp när han var ca 2½år) de är otroligt duktiga, de gör handlingsplaner som förskolpersonalen måste följa. nu var det mest för hans negativa beteende men den arbetas om med jämna mellanrum och ett bra vertyg fötr förskolepersonalen
 (senare logoped om det behövs)

Hoppas att allt blir bra för er.

vad mysit och kunna vara hemma med barnen, prata med bvc och förklara att du är orolig låt dom inte bara nonshalera dig.

här är en länk till mtt landsting ang tal och språkförsening
www.liv.se/Halsa-och-vard/Verksamheter-HoV/HHR/Logopedenheten/Barn-med-forsenad-tal-och-sprakutveckling/

Låter som min äldsta dotter. Hon pratar massor, hela tiden. Men inget begripligt Nu har det iofs börjat komma lite småord som lampa, titta, där, osv men abs inga tvåordsmeningar och hon pratar inte så hon gör sig förstådd. Blir två nu i juni. Vi ska t bvc igen snart för att kolla läget lite men jag vet att barn är så olika och hon förstår väldigt mkt. Tror inte vi behöver oroa oss

en bekants pojke pratade så fram tills han var nästan 4. mamma, pappa och namn på alla syskon. sen sa han där och visade vad han ville. 

ibland kunde man höra honom mumla för sig själv.

strax innan 4 års ålder så började han prata rent. han hade väl övat sig;)
hans syskon var i tonåren så vet inte om han väntade tills han kunde  prata lika som dom.