Är det någon här på familjeliv som har fåglar? Kan ni berätta lite mer om dem, deras personligheter, är de tama? Hur ser er vardag ut?
Jag är sugen på att skaffa någon sorts papegoja, någon lite mindre sort men vet inte riktigt vilken och hur jag ska gå tillväga.. Hur gör man för att skaffa fåglar som är tama när man köper dem? Borde man köpa kullsyskon eller går det tex att köpa en fågel först och en till senare? Kan man blanda olika arter?
ingen?
putt..
bump..
Hej jag har papegojor, sammanlagt har vi nog ca 50 st. Men då är många Undulater.
Det första du ska göra är att gå in på Svensk Fågelhobbys hemsida. Där finns en lista på alla lokalföreningar i landet. Ta kontakt med de som ligger närmast och fråga om du får vara med på ett möte. Fråga om det finns personer du får besöka hemma så du får se olika arter.
Var bor du ?
Mycket klokt av dig att välja en mindre art, de är oftast inte så svåra att hålla som sällskapsfågel. Jag kan starkt rekomendera någon av Pyhurraarterna, eller Counur. Googla på dessa arter. Undebara charmtroll. Men undvik Solparakiten, den skriker satan !
Att få köpa en tam och trevlig fågel kan vara svårt. Men ungar direkt från uppfödaren är inte svåra att tämja med kunskap och tålamod. Även detta får du tips om i en förening.
Kullsyskon är helt ok att ha så länge du inte häckar dom. = Låter dom få ungar.
Ja det går bra att köpa en först och en till sedan.
Vissa arter går bra att blanda, andra inte. Vi har en blandvoljär, men håller våra stora par själva.
Vi har nymfkakaduor (nymfparakiter). De är tama i varierande grad alla 6.
Vi har tre som gärna sitter på axeln/huvudet, två som gärna vill bli kliade, en som kommer och tassar runt på soffan och datorn, en som pratar, tre som härmar melodier när man visslar.
De är roliga personligheter allihop, men för att de ska bli tama krävs mycket tid och tålamod.
Jag har haft många olika arter tidigare och gemensamt för tama fåglar är att de kräver mer tid än icke tama.
Man ska alltid ha minst två oavsett om de är tama eller ej för de behövver sällskap.
Av våra är 5 omplaceringsfåglar och en är köpt som unge.
Vi har en hemmabyggd bur i vardagsrummet som är 160x100cm och 140cm hög + 40cm ben.
Här finns det någon hemma 4-5 dagar/v. och då öppnar vi buren på morgonen så fåglarna kan flyga ut.
Sedan är de ute hela dagen. De sitter på burtaket och sover, leker, klättrar på sitt klätterträd eller kommer flygandes och landar på soffan/huvudet/dataskärmen när de vill ha sällskap.
De dagar båda jag och mannen jobbar så får de vara inne i buren, men släpps ut så snart vi kommer hem.
Jag har en förkärlek för kakaduor men eftersom tiden inte räcker till åt större kakaduor så fick det bli en (ja okej, flera då) kakadua i miniformat. Långvingepapegojor är härliga också. Morhuvade är mer krävande än Meyers & brunhuvade.
Precis som föregående talare rekommenderar jag att ta kontakt med en fågelhobbyförening i närheten eller sök dig till fågelforum på nätet. Det finns t.ex nymfkakadua.se eller papegojforum.se.
Hej, papegojor är oerhört krävande:
- Köp inte dvärgpapegojor om du inte tänkt starta rivningsfirma.
- Köp alltid minst två, oavsett sort.
- Kolla upp hur gamla de blir och försök se dig själv om 30 år (vi har tex en nymfkakadua-kille som föddes -84 och still going strong...) och fundera på om du faktiskt kommer att vilja ta ansvar för en liten individ så länge. Är du ung och ännu inte bildat familj etc så kan det vara klokt att välja en sort som inte lever så jättelänge - alltför många skaffar just papegojor som en leksak som sedan blir obekväm och får tillbringa en stor del av sitt liv i en liten bur eller som vandringspokal.
- Papegojor behöver, liksom alla fåglar, få flyga regelbundet. Hur ordnar du det?
- Hur blir det om du reser bort, flyttar, träffar nån som inte gillar skräpande och skränande fåglar i hemmet, blir sjuk etc?
- Ofta ser man framför sig en trevlig, snäll pippi som sitter på axeln och pratar och annat trevligt. En sådan verklighet kräver grymt mycket av dig som ägare! Utan ordentlig och kunnig uppfostran samt massor av engagemang och tid (hela tiden) kan det i stället lätt bli så att dina små vänner (för som sagt, snälla skaffa inte bara en!!) bits (och det gör skitont, verkligen), bajsar överallt, gnager sönder inredningen och skriker.
Jag älskar verkligen papegojor och därför vill jag helst inte göra reklam för dem som husdjur, för tyvärr är de lätta att betala i kassan men sen väntar ett jobb man ofta inte är beredd på. Den som står som förlorare är ofta papegojan som får byta ägare titt som tätt och för varje gång blir den ledsnare och ännu mer omöjlig att ta hand om. Och somliga kan ju bli över 80 år...
Han ser sig nog som mannen i paret och att den blå är hans hona...