Grannen klagar på vår katt år ut och år in...
Den ständigt heta potatisen!
Vi bor i ett villaområde sedan fem år tillbaka, och ett halvår efter vår inflytt lade en granne (som bor två hus bort) kattbajs i en tom köttbulleback på vår trapp. Vi förstod inte detta eftersom det även var några tagetes i och jag trodde att det var en vän som varit förbi med sina barn medan jag varit borta, och att de lämnat en present. Jag lät den stå kvar ifall de skulle komma tillbaka, men lite senare ringde närmaste grannen och ville förklara det var paret i ett annat grannhus som lagt kattskiten på vår trapp, så vi inte misstänkte dem för att ha gjort detta. Vi hade ju aldrig ens blivit medvetna om klagomålet om inte de andra grannarna ringt och sagt hur det låg till. Ingen konstruktiv lösning på problemet direkt...
Efter detta började pikar och gliringar från närmaste grannens fru om att hon inte gillar katter och de tyckte inte om kattavföring i grönsakslandet, eller i rabatterna. Jag frågade om de hade kissat på deras utemöbler eller liknande, men de hade de inte och de var heller inte inne på själva uteplatsen eller inomhus.
För att försöka rätta till det elände vår katt ställde till med lovade jag att komma och ta bort avföringen när katten varit där, och att vi samtidigt ordnar en kattlåda inomhus. Det tyckte hon var onödigt, och det räckte med att vi höll katterna inomhus på nätterna - vilket vi i de allra, allra flesta fall redan hade.
Om vi däremot håller katterna inomhus för jämnan så kommer vi istället få väldigt många råttor in på tomten, då vi har enorma längor med åkrar bakom våra hus och grönområde framför. De håller även undan vildkaniner som gladeligen mumsar i sig allt vackert som börjat växa till sig i trädgården. Det känns även ganska märkligt att just vi ska ha våra katter som innekatter, när ingen annan i grannområdet har det. Inte ens gatans birmakatter hålls inomhus. Vid ett tillfälle i början pekade hon ut den skyldige katten och det var inte ens vår katt, men då ändrade hon sig.
Just nu är denna granne kattvakt åt vår andra granne (på andra sidan av vårt hus) och hon kan bara inte låta bli att berätta för oss hur orolig hon är för att släppa ut denna stackars katt, ifall vår (underförstått) elaka, hemska best skulle klå upp honom.
Vi har ju en dialog med även dessa grannar, och till oss har de bara sagt att de tycker det är bra att ha katt med tanke på sällskapet och råttorna, och att vår katt inte är några problem. (Vår andra katt är förövrigt väldigt gammal och håller sig i närheten och till sin kattlåda.)
Den konstruktiva kattbajsgrannen två hus bort har skaffat sig en hund, och flera gånger dagligen stannar hon till och låter hunden kissa på vår brevlåda. Jag känner att det kan vara en bra lösning om det får henne att uppleva någon slags balans - men i övrigt vet jag inte vad vi ska göra mer.
Vi får inte komma och ta reda på vår katt, och vi har kattlåda som vi håller ren konstant. De flesta andra hus på gatan har utomhuskatter, och även vi har främmande katter som gör sina behov i våra rabatter. Vi har haft katterna inomhus på prov ett tag, men missnöjet över vår hemska best höll i sig ändå...
Det känns inte som att det egentligen handlar om kattbajs, mer som att det är oss det är fel på. De "pikade" även på våra två kaniner som de under ett års tid inte ens kände till att vi hade. Senare efter deras uttryckta missnöje började kaninerna smita (och då förstår jag verkligen obehaget) men då gav vi bort dem ganska så snabbt.
Ja, vad göra? Jag tänker inte avliva eller ge bort dotterns (faktiskt ganska så menlösa) katt, det gör jag bara inte. Hade vi bott i lägenhet skulle jag ha en annan förståelse känner jag, men nu undrar jag vad som egentligen är problemet.
Tips och råd mottages tacksamt - dock helst så objektiva som möjligt.
