emeliehector skrev 2011-05-02 16:48:29 följande:
Hejsan!
Jag är en 23 årig tjej som har gått på Sertralin sedan snart ett år tillbaka. Nu är det tänkt att jag snart skall minska ner, och nu undrar jag: Hur lång tid tar det? Och är det jobbigt att minska ner? Var det ett bra val att inte ta något sommarjobb (eftersom jag pluggar annars) i sommar med tanke på att jag ska minska medicinen?
Tacksam för svar!
Alltså- jag har slutat med den. Jag har även slutat tidigare med andra liknande mediciner. DÅ brukade jag följa läkares ordination. Men dom flesta läkare går bara efter standardgrejen.. å den har aldrig fungerat för mig. Förut brukade det vara ett RENT helvete att sluta. Fast jag ibland trappat ner mkt långsammare ändå än läkaren sa.
Men den här gången gjorde jag som en vän gjort, som hennes läkare sa. Man trappar ner extremt lite i taget. Beror ju lite på HUR lite, med tanke på hur stor dosen du är är. Men jag åt bara en hel först, och trappade ner från det.
Började med att ta bort en SMULA. *skratt* Fick alltså stå med kniven och skära bort en smula. Sen lät jag det vara några dagar, sedan en smula till, å så höll jag på. Stannade på en halv ett tag. Sedan började jag flisa av en smula till i taget. Tricket var att stanna upp å stå stilla på den dosen man var på, om man märkte att abstinensen kom.. stanna där, tills det planade ut. Sedan minska lite till, å stanna där.
Liksom trappa ner i etapper. Om du förstår hur jag menar? Och extremt långsamt. Låta kroppen få vara med och styra det hela.
Det gick JÄTTEBRA att sluta den här gången. Nästan inga biverkningar alls. Jag märkte dock efter några veckor att jag tyvärr inte vara färdigmedicinerad, utan att jag behövde den ett tag till, så nu äter jag en 1/4- del. *skratt* Löjligt nästan. Men står på det, ett tag till. Försöker att äta, motionera och sova ordentligt, så att jag hjälper kroppen på det sättet. (ingen medicin kan hjälpa om man missköter kroppen t.ex.; inte fullt ut iaf; fast om man inte ORKAR att ta hand om sig, så behöver man ju medicin så att man orkar).
Nu vet jag iaf att det inte behöver vara skitjobbigt att sluta: är jätteskönt att veta det, till nästa gång.
vet inte om ditt sommarjobb.. men en del som slutar, mkt snabbare än jag, har inga direkta problem alls, och jag fick ju som sagt inga direkta problem, så jag klarade livet som vanligt. (nu hände det lite tuffa saker i mitt liv, så det är nog det som gör att jag blev tvungen att börja igen; att jag var lite för skör och för utsatt för stress just då)
Lycka till och var inte för rädd för det här nu. Det kommer att gå bra. (som sagt, en del kan verkligen sluta mkt snabbare än jag, och inte få några symtom alls.. men en del får trappa ut mkt långsamt, och det som avgör hur lång tid det tar är hur HÖG dos du äter nu)
