Min man tycker allt blivit tråkigt och slentrian...

Jo, känner jag igen. Inte det där med att flytta... men att livet blivit tråkigt. Brukar min sambo också säga. Nu har vi två barn, och han tycker livet är så tråkigt. Bara jobb, hem, äta, lägga barn och sen glo på tv. Frågar vad han vill göra då vi har två barn som sover, men det kan han inte svara på. Bara att vi aldrig gör något kul. Inte direkt läge för spontanbio eller besöka vänner halva kvällen. Känns som jag accepterat det men det kanske tar längre tid för vissa...

Finns annat att göra än glo på TV när barnen sover, tänker jag.

Aktivera sig, ut och spring, gå med i någon förening, vad som helst. Om ni inte kan komma på något att göra hemma tillsammans (...) så gå ut varannan kväll.

En del accepterar det, andra kanske sett fram emot att det ska bli så?

Jag har sagt att han får göra vad han vill för att roa sig- själv är jag som sagt höggravid. Men han vill ingenting. Gå ut finns inte på kartan- han är inte den typen....

Det här är inget som du får soppa under mattan. Det kan leda till mycket dåligt. ta tag i problemet.
det är lätt att få en mindre livskris efter det att det första "hjälp vi är föräldrar" känsla har laggt sig.

Ett konkret tips är att få han att börja träna. Man mår bra utav det.

Javisst, men vad vill du då?
Graviditeten är ju ett temporärt tillstånd

Men, kan du inte ge honom lite förståelse istället för att bara igonrera att han mår dåligt? 

Jag tycker inte heller livet är så jävla kul ibland, med barn, dagislämning, matlagning, rutinter och städning, så ibland kan man behöva en paus..

Då menar jag, att pusha varandra till tex att åka o träna, gå o fika med en kompis, eller gå o se en film på bio. Är han inte typen som tar tag i det själv, ring du då till kompisen och tvinga honom, visa DIN  uppskattning på olika sätt.

Min man vill skiljas, för att allt är tråkigt och han trivs inte med mig...
Då sa jag men vi har ju jätte mysigt när vi är med vänner och hittar på mkt saker tillsammans...
Hans svar blev , när man är med vänner så har man ju kul med alla..... Tack för den!!!

Han tyckte vår vardag var tråkig, och en massa annat så klart men snacka om jobbigt att höra!!

Min sambo är en orolig själ när det gäller detta. Hade vi flyttat efter hans "ryck" så hade vi hattat omkring rätt mycket. Nu har vi flyttat en del pga andra skäl, men första året är OK, andra året börjar rastlösheten och tredje året så vill han verkligen flytta.
Ni kan ju prata om det, fråga vad som skulle bli bättre för samtliga. Arbetsmöjligheter, barnens trivsel etc. Fråga vad han saknar, vad som känns fel etc
Ibland så kan man gärna romantisera tidigare ställen.
Själv är jag den personen som verkligen försöker se det positiva med det. Vilket gjort att jag stått ut på ett urtrist ställe väldigt länge. Men aldrig jag flyttar dit igen

Stäng av TVn i kväll och hitta på något. Bara sitt vid brasan och elda och prata. Eller ta en dusch tillsammans, eller ett bad. Ja, jag vet att det är bökigt med en stor mage, men gör det i alla fall. Läs för varandra. Eller spela något fånigt sällskapsspel.

Ta en promenad hela familjen. Börja göra saker tillsammans.

Ordna barnvakt och gå på bio, teater, musikal, venissage, loppis, kobingo, bonna-marknad, folkbilsrally, fotboll, damhandboll och knattehockey.

När barnet är fött och fått nåt år på nacken kanske ni ska båtluffa i Tailand? För att öva kanske ni kan båtluffa i Sverige först en sommar? Eller vill ni bila genom Europa? Ta en biltur i sommar genom Sverige som ett test. Gör äventyr tillsammans! Hitta vad ni vill göra och gör det. Låt det bara inte gå i samma gamla hjulspår hela tiden.

Vad jag vill?
 Jag vill se mina 2 snart 3 underbara barn växa upp. Göra saker tillsamamns med dem och min man. Köpa hus, resa, ta hand om min familj.... Men det är just det som verkar "tråkigt"i hans ögon. Eller ja, köpa hus är vi överrens om men just nu finns inga pengar till det. Det är vardagen som är så tråkig enl honom. Inte våra gemensamma drömmar. Och nu är vardagen såhär, inget att göra åt. Har man alt att skaffa 3 barn med någon så kanske inte vardagen är så himla spännande jämt?
Själv tycker jag vårt nya barns födelse ska bli spännande. Det trodde jag alla blivande föräldrar tyckte..

Så prata med honom! Fråga honom vad som skulle kunna vara roligt eller spännande i hans öron. Försök hålla ett öppet sinne.

Kanske är det enda han vill är att gå på lack och läder klubb i stockholm eller börja bowla.

Givetvis skrämmer hans uttalande om slentrian och tråkigt skiten ur dig som är känner dig som en kontainer och inte kan göra ett dugg åt det. Men försök att lyssna på vad han vill och kanske, kanske är det inte alls något farligt eller särskilt omvälvande han vill göra. Kanske planera för mysiga familjesemestrar eller skaffa sig en hobby.

Lyssna på honom!

Bra råd!

Jag tycker det låter som om han skulle vara (är?) på väg att bli deprimerad.
Ta tag i det. Fråga honom om hans drömmar. Har han inga säger han? Prata om vad DU drömmer om, kanske inte barnen i första hand men upplevelser som ut och resa, osv.

Min sambo blev deprimerad och "ville ingenting, allt var tråkigt, hade inga drömmar". Jag sa till honom att det har han visst. Han måste bara lära sig att drömma igenn. Han fick en bok av mig där han skriver i några gånger i veckan vad han vill och drömmer om här i livet. Det kan räcka, att det finns saker att bara drömma om och längta till.

Men träning är ett jättebra tips. Det frigör mycket glädje i kroppen (minns inte vad ämnet heteR) samt att man gör något konkret av sin tid och kropp!