så ensam

Jo visst är det så! Har haft dina känslor jag med. Men man kanske verkligen ska se vad man har SJÄLV just nu, och inte vad andra har! Du har ju trots allt din lilla familj med dina barn.Kanske vara lycklig o nöjd med det först, sen kommer allt annat av sig själv om man slutar leta o fundera på allt.

Känner igen mig. Jag är nöjd med mitt liv men såklart känns det lite tomt utan kärlek. Håller med om att det är väldigt irriterande att alla känner att de måste påtala att inte många män vill ge sig in i en relation med 2-3 ungar. Den är ju inte så kul att höra även om man vet att det är så det är...

Håller med Lillan66; det gäller nog att bli bekväm med sin sits som ensamstående först, innan man är redo att ge sig in i något nytt förhållande!
Jag är också ensamstående med två barn, o enligt mina erfarenheter så är det inga problem för de flesta vettiga män att dejta en kvinna med barn sedan tidigare! Det händer ju överallt att folk träffas, o en eller båda har barn sen innan - inget konstigt med det

Jag är ensamstående med mina ungar, o jag trivs jättebra med livet - det gäller som sagt att se vad man har, istället för att stirra sig blind på det man inte  har.
Långt ifrån alla s.k kärnfamiljer lever ett lyckligt familjeliv heller - kanske finns det folk som är avundsjuka på dig för att du slipper tjat o gnat med en partner??

Kärleken kommer när den kommer, oroa dig inte!

Håller helt o hållet med!

Jag håller också med. Jag är väldigt bekväm i min sits som ensamstående, trivs utmärkt. En del av mig är lite rädd för att träffa en man som ska ta plats i mitt liv med åsikter och behov. Förmodligen går det bra med rätt man antar jag som jag vill ha där men det jag menar är att jag på ett sätt inte känner något behov efter en partner. Framförallt tänker jag på hur det blir att leva med någon som inte är pappa till barnen. Hur skulle det fungera? Men en del av mig saknar närhet och gemenskap, lite lite grand ;)