• Anonym (Kvinna)

    Lever i ett dött förhållande

    Precis som rubriken lyder, lever i ett förhållande där jag saknar fysisk kontakt, närhet, kärlek och sex. På grund av vissa omständigheter kan jag inte bryta upp i dagsläget. Skulle gärna vilja ha kontakt med andra som befinner sig i samma/liknande situation som mig.

  • Svar på tråden Lever i ett dött förhållande
  • Rikard

    Det låter som om du beskriver min situation.
    Jag har levt med det länge utan att det blivit bättre, så några bra tips har jag inte.
    Jo, det skulle vara att ge sig av innan det finns barn med i bilden, för då blir det så oändligt mycket knepigare.
    Barnen är alltså mina "omständigheter" men också att vi trots allt trivs mycket bra ihop och att det funkar med det mesta andra, förutom det där fysiska.  Vad är dina "omständigheter"?

    Vad har du försökt för att förbättra läget?

  • Matte72

    Vad är det egentligen för omständigheter som gör att man inte kan bryta upp?

  • Anonym (S)

    Precis samma sak här. Sambon vill inte ha sex. Han ger mig pliktskyldigt en puss på munnen innan han går och lägger sig men det är allt jag får. Inga kramar, ingen hand på axeln, ingenting.

    Sex har vi haft som mest cca 3 ggr per år de senaste åren.
    JAg hade gjort allt för att förändra detta. Köpte porrfilm, spel, tabletter, ja allt. MEn han vägrar pröva något utan säger att vill han inte ha så kan jag inte tvinga honom.

    Nu har min egen sexualitet börjat avta också.

    Vi har två barn under 3 år.
    Jag stannar på grund av dem några år till i alla fall

  • Anonym (nästan dött)

    Jag lever i ett förhållande som inte riktigt är dött men utan att de händer något, visst vi har sex men de känns som att vi har de bara för att han inte vill att jag ska fråga eller tjata om de. han berättar aldrig vad han känner eller tänker.

    Vi gör inget ihop förutom äter och tittar på tv oftast i varsin soffa, vi går aldrig ut, vi gör aldrig något impulsivt och dagarna brukar sluta med att han suttit mer än hälften av tiden efter jobbet vid datorn, säger att han är för trött för sex och somnar inom 2min från de att han lagt huvudet på kudden. Vissa dagar säger han inte ens godnatt innan han somnar.

    Hade de inte varit för att jag älskar honom mest i hela världen och vet att han älskar mig väldigt mkt oxå så hade jag nog inte orkat med detta.

  • ulfsas
    Anonym (Kvinna) skrev 2011-05-04 12:59:22 följande:

    Precis som rubriken lyder, lever i ett förhållande där jag saknar fysisk kontakt, närhet, kärlek och sex. På grund av vissa omständigheter kan jag inte bryta upp i dagsläget. Skulle gärna vilja ha kontakt med andra som befinner sig i samma/liknande situation som mig.


    Då är det bättre att skiljas så vänskapligt det bara går för förhållandet är ju ändå dött och kan nog inte upplivas, det kan möjligen köras ett tag med respirator men när den stängs av......då har man förlorat några år av sitt liv och haft ett taskigt sexliv länge....

    Så hade jag det och vi skulle ha skiljt oss för länge sedan.....
  • Anonym (svårt!)
    Matte72 skrev 2011-05-04 13:34:23 följande:
    Vad är det egentligen för omständigheter som gör att man inte kan bryta upp?
    Ja det kan man fråga sig. Jag har visserligen kärlek hemma, men på ett ganska vänskapligt plan. Passionen är mer eller mindre borta. Precis som Rikard så är det barnen som är mina omständigheter. Självklart finns det en gräns för hur länge man kan stå ut!

    Vi har sex då och då, men det är förutsägbart och ganska kärlekslöst. Jag tror dessutom att jag tappat så mycket känslor för min man att de inte kan komma tillbaka.
    ulfsas skrev 2011-05-04 13:48:14 följande:
    Då är det bättre att skiljas så vänskapligt det bara går för förhållandet är ju ändå dött och kan nog inte upplivas, det kan möjligen köras ett tag med respirator men när den stängs av......då har man förlorat några år av sitt liv och haft ett taskigt sexliv länge....

    Så hade jag det och vi skulle ha skiljt oss för länge sedan.....
    Jo, så är det säkert. Du har nog rätt. Men det är sorgligt och svårt just nu! Jag håller på och samlar kraft och mod att lämna det här, men jag gråter inombords av sorg över att inte få träffa mina barn varje dag.
  • Anonym (S)

    Jag blir också helt knäckt när jag tänker på att jag kanske blir tvugen att separera från mina barn och bara uppleva halv deras liv. Tänk när de reser på semester med honom, upplever saker med honom. Jag vill ju vara med på allt de gör.

    Jag kommer inte orka bryta upp just nu. Har precis fått jobb och de är så små. 1 år och 2 år (snart 3). Jag får stå ut lite till. Jag blir olycklig hur jag än gör. Olycklig nu i förhållandet eller ännu olyckligare utan mina älskade barn!

    Stannar ngr år till. Vet att det är dumt men kan inte skiljas från mina solklimpar. Samtidigt undrar jag om jag då sumpar chansen att träffa ngn ny och få fler barn som jag vill ha.

    S

  • ulfsas
    Anonym (S) skrev 2011-05-04 14:17:15 följande:
    Jag blir också helt knäckt när jag tänker på att jag kanske blir tvugen att separera från mina barn och bara uppleva halv deras liv. Tänk när de reser på semester med honom, upplever saker med honom. Jag vill ju vara med på allt de gör.

    Jag kommer inte orka bryta upp just nu. Har precis fått jobb och de är så små. 1 år och 2 år (snart 3). Jag får stå ut lite till. Jag blir olycklig hur jag än gör. Olycklig nu i förhållandet eller ännu olyckligare utan mina älskade barn!

    Stannar ngr år till. Vet att det är dumt men kan inte skiljas från mina solklimpar. Samtidigt undrar jag om jag då sumpar chansen att träffa ngn ny och få fler barn som jag vill ha.

    S
    Så har jag det nu, barn på halvtid och halverad mängd vänner och släkt......inte kul!

    Tyvärr blir du bara äldre om du/ni inte får till en mycket snar bättring. Han ni inte haft samtalsterapi så ta hjälp av det, snarast.
    Annars så är det samma sak men du är bara äldre och säkert ledsnare...... eller?
  • Klinga81

    Men det kommer ju inte bli bättre för att man stannar i en död relation och man har bara ett liv. Man kan inte "slösa" bort det på en sådan man, enligt mig. Barn eller inte (jag har snart två), jag skulle aldrig stanna i en relation där jag inte var lycklig för mina barn blir ju inte lyckliga av en olycklig mamma. När mina föräldrar skilde sig kom jag ihåg att jag tänkte "det var fan på tiden, good for you". De hade också stannat i relationen för oss syskon, fast vi mådde inte bättre av det, tvärtom.

    Som jag sa, du har bara ett liv och det ska man ta vara på!

Svar på tråden Lever i ett dött förhållande