Jag opererade bort min blindtarm för ett par år sedan. Ungefär ett halvår tidigare hade jag hemskt ont i magen, problem med hård avföring och annat. Kunde helt enkelt inte gå på toaletten. Misstänkte att jag hade tarmvred eller något, men det försvann spårlöst efter någon dag. Fick senare höra att det förmodligen var blindtarmen då också, men att den "läkt" igen.
Fick sedan samma symptom igen, men kunde knappt kissa heller, trots att jag kände mig kissnödig. Satt på toa konstant och försökte få ur mig något. Mådde illa och försökte spy också. Sprang vad jag minns fram och tillbaka mellan toan och sängen, försökte vila i en ställning där det inte gjorde ont. En ställning där jag minns att jag lyckades somna var att jag låg typ på mage med högerbenet uppböjt, eller hur man ska förklara. Vad jag hade förstått skulle man inte kunna böja upp högerbenet om man hade en inflammerad blindtarm, men det kunde alltså jag.
Efter en hel dag med hemsk smärta slutade det med att jag i halvpanik sprang runt i lägenheten då jag inte kunde sitta eller ligga på grund av smärta, men heller inte gå eller stå. Minns att min sambo ringde sjukvårdsrådgivningen några timmar tidigare som frågade något om jag hade haft mens nyligen eller nåt, eftersom att jag kvinna, och att jag skulle ta en alvedon och gå och lägga mig.
Jag sa till slut åt min sambo att han fick köra mig till akuten, för jag klarade inte av smärtan längre. Väl där hittade dom inte direkt orsaken. Röntgade mig till och med och undersökte en massa.
Dom förberedde mig ändå för operation och sa att dom först skulle gå in med titthål för att kolla om det kanske var blindtarmen. Innan dess hade jag inte en tanke på att det kunde vara den.
Det visade sig att det var blindtarmen, och att den var väldigt nära att brista. Fick också höra att den satt mer i mitten än normalt, därav att jag kunde böja upp mitt högerben, och att dom inte direkt misstänkte blindtarmen.