Hur tänker han??
Jag har varit sambo med en man i snart 2½ år. Från början var allt jättebra, men sedan kom det en massa knepigheter från hans sida. Han blev mer och mer ego och då vi har barn från olika håll så började han säga konstiga saker om mina barn.
det kom mycket konstigheter kring bilar mm, han menade på att mina föräldrar skulle köpa mig en bil så att han kunde sälja båda bilarna som han har och köpa sig en riktigt flådig lyxbil.
Han sa det flera gånger och säger det än idag att han tycker att mina föräldrar är konstiga som inte köper en bil till mig..
Detta bland annat har fått mina föräldrar att undra över vad det är för konstig man jag lever med och att man gör väl ändå inte så i ett samboförhållande, att man säger att föräldrarna skall köpa saker till en.
Han tycker att jag skall vara tacksam som får bo hos honom och att det finns flera hundra tjejer som skulle göra vad som helst för att byta med mig (!!)
Han sitter och säger att han inte har någon respekt för kvinnor och att det borde vara mer som förr i tiden, då kvinnan visste sin plats i hemmet,,,,,Han menar även på att ingen styr honom på något sätt men han skall styra andra även så mig, jag skall tåla tillsägelser och skall göra som han säger för han har rätt i de prioriteringar och organiseringar som han säger till mig om.
Sedan när det gäller barnen, barn är ju på sina egna sätt, min yngsta kan vara lite mer pratsam och våghalsig medan äldsta är tyst och eftertänksam, min sambos barn är framfusig, har alltid fått sin vilja igenom osv.
Vi kom överens om att ha samma regler för samtliga 3 barn, men det blev aldrig så.. Mina barn hade regler medans sambons barn fick göra precis vad som helst.
Hon lämnar sina pissiga trosor på köksbordet, köksstolen eller där hon klär av sig och tycker att det går för sig att lämna det på.
Blodiga plåster kan ligga på köksbordet eller köksbänken, bara för att hon inte vill slänga det i soporna utan tycker att någon annan kan göra det.
Mina barn får städa sina rum, medans sambons barn får sin pappa att göra det, för hon är ju såååå liten i hans ögon.. Hon är snart 10år..
Hon får äta i vardagsrummet, hon har sina egna kvällstider fast vi kommit överens om en tid.
Nu har min sambo börja irritera sig på mina barn, dem tvättar inte händerna och är så renliga som hans lilla tös, dem för med liv omkring sig än hans lilla tös..
Men hans lilla tös brukar oftast inte tvätta händerna på toan och hon skriker och för liv.. men detta ser och hör inte min sambo.
Nu har det blivit en vårdnadstvist(boende) mellan sambon och hans ex och hans dotter har bott hos oss på heltid sedan oktober 2010, och kommer göra det fram tills beslut är taget. Tidigare var det varannan vecka, men eftersom att mamman har flyttat till annan stad kommer förmodligen sambon att få barnet på heltid.
Jag har hand om sambons barn varenda morgon, kör barnet till skolan, för hon tycker att det är bekvämast så, hon vill inte åka buss.
Hon bara går ifrån sin skolväska och gympapåse och hoppas på att någon annan kan bära det åt henne.
Jag har mina barn varannan helg men det kommer att bli mer tid som det ser ut nu och detta gör min sambo orolig, för han säger det inte dirket till mig, men han uttalar sig med att han tycker att han bara har tid för sitt egna barn.
Så har han uttalat sig i snart 1½ års tid, så det är inget nytt. men vi gör inget tillsammans, inte när jag har mina barn, utan vi gör bara saker då vi har hans dotter, vilket är varje dag förutom varannan helg. Mina barn är hos oss de helger hans barn också är hos oss.
När jag har mina barn är sambon oftast grinig och vill åka iväg på jobb eller hålla sig utomhus på alla sätt det går.
Han säger att det fungerade bättre då jag träffade mina barn på annat sätt, (i början av vårat samboliv vilket var för snart 2 år sedan) ja innan dem började vara hos oss varannan helg. Han menar på att han vill gärna bo med mig, men han vet inte om han klarar av situationen med att jag har barn..För mig låter det helt knäppt! En sak om detta hade varit i början av vårat samboliv att han hade kläckt ur sig detta men nu efter snart 3 år tillsammans??
När jag frågar honom rent ut om han skulle föredra att mina barn bodde heltid hos deras pappa och att jag träffade dem hos honom eller på annat sätt, så får jag inget direkt svar, utan han säger bara att han har nog med sitt barn och sitt liv.
Mitt ena barn är väldigt allergisk mot pälsdjur och detta fick vi reda på för nästan ett år sedan, vi har katt i hemmet och jag frågade läkaren om detta. han sa att barnet har sådan allergi och astma mot pälsdjur så inget djur med päls skall egentligen finnas i hemmet. Jag tog upp det med sambon men han sa inte så mycket..
Mitt barn nyser och kliar i ögonen nästa konstant hos oss, pga katten, barnet får använda astmaspray två ggr per dag hos oss.
Nu till råga på allt så skall min sambo iväg och köpa en katt till sin dotter...!! För att hon inte skall vilja flytta till sin mamma, utan bli kvar hos honom på heltid, så då skall han locka med att hon får en egen katt.
Jag sa att detta kommer ju inte att bli bättre för mitt barn, men det undviker han liksom att svara på eller komentera, utan det kommer mest "Lova vill så gärna ha en egen liten katt och genom att köpa henne det, så ser hon att jag bryr mig om henne".
Så han har planerat att åka iväg till helgen som kommer för att köpa sin dotter en katt.
Det är bara så knäppt så jag knappt kan ens tro det.
Ser ni någon kärlek från hans sida mot och för mig? Hur tänker han egentligen?
(min mor träffade en sådan man, tappade helt kontakten med henne det året de bodde ihop)