Jobbar du på äldreboende? Se hit! Behöver tips!

Jobbar som vikarie på äldreboende med dementa. Började förra sommaren där och har sedan fortsatt som vikarie, ska jobba även i sommar.
När du går bredvid, skriv upp saker,jättebra så kommer du ihåg vad som gäller just hos den och den personen, kan ju se väldigt olika ut + att de ordinarie ser det som positivt att man gör det. Ställ frågor, våga fråga om du undrar över något. Hellre det än gå tyst och inte förstå/veta! De kommer inte tycka det är dåligt eller negativt. Jag hälsar ju på dom jag möter i korridoren och självklart när man kommer in till en boende. Men går inte runt och "knackar dörr" så fort jag kommer.

Man kommer in i det, men i början kan det vara väldigt rörigt och mycket att tänka på. Det kommer med tiden....

Hejsan! Ett svar jag också hade velat ha.  Men hon som sa att jag skulle få sommarjobbet sa att man kommer snabbt in i det när man väl är där sen. Man kan inte saken första gången. Och alla är vi nybörjare någon gång.

Har jobbat inom hemtjänsten med både gamla o psyk, det var en erfarehet rikare men ingenting för mej kan jag säga.
Tyckte inte om att inte kunna få ge mer allt är så jäva styrt av pengar tyvärr.
Tror inte vem som hels kan jobba med det man måste ha ett "öga" för det o massa medmänsklighet, vara född med det inget man kan lära sig.
Försök sätt dej in i hur dom som du tar hand om känner det o hur du själv skulle vilja bli behandlad kan ju hjälpa dej,ha tålamod,lyssna,va snäll o gör ett bra jobb =)
Lycka till!

Hej ts, jag har jobbat med äldreomsorg både i vården och som chef och biståndsbedömare i många år, även med dementa, och har några tips. Så kul att detta är något du verkligen vill jobba med, det är verkligen givande att jobba med människor men kan också vara krävande och tufft.

När det gäller dementa så beror det lite på hur långt sjukdomen har gått. De kan vara mycket sjuka eller inte så sjuka. En rätt enkel tumregel är att ju sjukare de är, desto mer kan man säga att de är "som barn", fast barn som liksom har varit vuxna. De kan kanske inte längre prata eller gå eller klä på sig eller gå på toa eloler äta själva, men en gång har de kunnat allt det. De kanske inte längre kommer ihåg eller känner igen sina egna barn. En del saker kanske de fortfarande kan och minns jättebra, en del inte alls. Det de behöver är en omvårdnad och omsorg med respekt och empati. Mycket skratt, värme, kanske kroppskontakt som en klapp, en kram, eller en tryckning på handen, förutom allt det praktiska. Man ska alltid komma ihåg att det är en människa med en historia som har levt ett långt liv och varit med om mycket, och ge så mycket stöd som möjigt till att minnas. Läs alla akter så du får koll på de boendes livshistoria och lär dig vilka de är. De praktiska uppgifterna lär du dig snabbt, men det är bemötandet och inställningen som är grunden.

Hej! :)

Jag har jobbat ett år inom äldrevården nu och nästan hela förra sommaren var jag på just en demensavdelning.

Man måste ha ett lugn och inte stressa och flänga för mycket med demenssjuka.
Fråga så mycket som möjligt utav ordinarie personal för där får man mycket hum om vad man ska tänka på och hur man ska göra och bete sig.

Nu i vår har ALLA på vår arbetsplats haft en obligatorisk uppgift att läsa boken "Hur ska vi bemöta demenssjuka?" och göra en utvärdering på den.

Kanske du kan läsa den?
Eller andra böcker om demenssjuka.

Kan även rekommendera att se på filmen " En sång för Martin", finns även i bokform under namnet "Boken om E" skriven utav Ulla Iskasson.

Som någon tidigare sa, skriv ner allt som sägs och våga fråga :).

Demensvården är verkligen rolig och givande, även om det kan vara tufft och jobbigt också så klart.

Tack så JÄTTEmycket för era tips!
Jag ska alltså ta med block och penna för att skriva ner saker, bra tips! Man glömmer ju så lätt när det är många nya intryck!

Har ni tyckt att det är äckligt att hjälpa dem med att torka sig på toa? Duscha dem?

Jag har blivit tillsagd av personalen att en demensavdelning kan vara jobbigt psykisk att vara på- vet inte riktigt vad de syftar på där. Är de boende elaka, eller? Hur har ni bemött "elakheter" från boende? Hur svarar ni dem?

Jag vill verkligen att detta ska gå bra, vill inte att personalen ska uppleva mig som att jag inte tar egna initiativ, utan jag VILL så mycket, men är oerfaren. Finns det några egna initiativ jag kan ta som "ny"?

Får du kläder via jobbet eller har du egna? (vet att vissa ställen har tunikor till vikarier) Men tänk på att det gärna ska vara färgglatt och inte svart och vitt.

På ett demensboende brukar dom oftast vara så pass "pigga" så att dom klarar det mesta själv fast under lite övervakning. Att torka och duscha är inga problem för min del, men vi är alla olika.

Det som kan vara jobbigt är att man får svara på samma fågor 1000gånger om.  Typ: bor jag här, vart är jag, kommer dom och hämtar mig snart osv. Är det en boende som säger något dumt, så får man låta bli att ta åt sig, men man kan säga att man tar illa upp av att den säger så, fast risken finns ju att den säger likadant nästa gång du träffar den.

Block och penna är superbra!

Att hjälpa folk på toa tyckte jag kanske var jobbigt första veckan eller så, men man vänjer sig snabbt. Senaste stället jag jobbade på var ett vårdboende, och där kissade och bajsade de flesta i blöjor. Det tycker jag personligen är lite jobbigare, eftersom det blir lite mer bökigt att byta... Ja, man ska ju av med byxor och rulla hit och dit i sängen, etc. En sak som man måste tänka på när man duschar någon är att hela tiden känna efter hur varmt vattnet är. Jag har sett jobbarkompisar som b ara börjar spruta vatten på brukaren, utan att bry sig om temperaturen! Inte alls schyst mot brukaren!

Det som jag tror att det menar med att det kan vara jobbigt psykiskt är att man inte kan göra allt som man vill göra. Man MÅSTE gå vidare och hjälpa nästa person att komma upp ur sängen/gå på toa/vad det nu kan vara, samtidigt som en skruttig liten tant håller hårt i en och inte vill lämnas ensam. De flesta nybörjare brukar ha svårast för just det här, att man inte kan ge varje person den tid som man vill.

Har jobbat inom vården i 6 år nu och har provat det mesta, bland annat demensvård :) det är jätte bra tips du har fått från dem andra så tänkte bara flika in en liten sak. Att behandla dem så som man själv skulle vilja bli behandlad. Prata mycket med brukaren under den tiden du är inne hos den och fråga hur hon/han vill ha det, självklart beroende på hur frisk brukaren är.

Det som kan vara jobbigt psykiskt kan vara som nån skrev dessa frågor som upprepas en miljon gånger under en dag. Men även att vissa kan bli "ful i munnen" och anklaga personalen för både det ena och det andra. Sen kan det finnas mycket hot och våld, tyvärr. Mycket etiska dilemman. Nu låter det kanske hemskt, men oftast så är de boende mycket charmiga, beror på hur långt de gått i sjukdomen. Jag jobbar som chef för 3 personalgrupper på olika demensboenden, och höjdpunkten på dagen är när jag får komma ut och träffa de boende (och personalen såklart!). Nu är jag ju inte i själva omvårdnadsarbetet men är ju ändå uppe i personer med demenssjukdom dagligen. Det viktigaste är att inte ta åt sig personligen av "påhopp", och tänka att det är sjukdomen som talar- inte personen. Och att få prata av sig med kollegor/chef om det hänt nåt jobbigt. Lycka till med jobbet! Du kommer att ha ett av de mest viktiga jobben som finns! Och ursäkta om det inte blev några mellanrum nu, skriver på mobilen och den vägrar tydligen såna...