Hur vet man att man slutat älska på rätt sätt?

Någon?

för mig va det när jag tittade på personen jag va tillsammans med och kände antingen ilska/frustration eller absolut ingenting.
så det är väl när man inte känner det där speciella pirret längre .. eller när man inte längre bara kan sitta och stirra på personen och bara le och tänka fy fan vad han/hon gör mig lyckig =)

Fast pirr i sig håller ju inte i sig i all evighet, det är ju oftast en nykärgrej. Det pirrar inte i min mage när jag ser min pojkvän, men det hade jag bara tyckt vart konstigt med tanke på att jag känt honom såpass länge som jag har. 

Jag tror att det som jag själv märkt tydligast var när jag kände mig instängd. Instängd i en kram och instängd i ett förhållande och blev olycklig och frustrerad över att "behöva" vara med personen hela tiden. Då förstod jag nog att nåt var fel.  

det är klart att det där första pirret försvinner efter ett tag. man kan ju inte förvänta sig nåt annat. men jag älskar de stunderna där pirret kommer tillbaka och man känner sig helt nykär igen =)

När du allt som oftast hellre vill vara med någon annan skulle jag tro.

Relationer har olika faser och olika "kurvor" i relationen. Nyförälslkelsen lägger ju sig inom ett år, normalt sett, sedan är det förälskelse och man börjar mer och mer närma sig ett "vanligt förhållande" med gräl, kärlek om vart annat. Den här fasen kommer väl inom 2-4 år, lite beroende på hur tidigt man flyttar ihop och så.

Jag tror att det är många som gör slut här, eller gifter sig/skaffar barn för att få lite nytt till förhållandet. (De två klassiska felen är inte bara dyra, de är onödiga också, för det gör i regel inte förhållandet bättre i sig).

Det finns perioder där man kan sitta och titta på varandra och fundera över; "vad gör jag här?" dock är detta nog bara en fas i många fall, en fas som många gånger leder till ett uppbrott. Visst, människor förändras, vill åt olika håll etc. men jag tror att människor idag gör slut för lätt.

I en relation är det väldigt viktigt att ge varandra utrymme att odla egna intressen, att hålla sig själv vid liv. Många gör nog misstaget att gå in i en tvåsamhet, som sakta men säkert avdödar den egna personligheten. Det är ju personligheten som är attraktiv och som man föllit för, att döda den leder antagligen till att man funderar över "Vad gör jag här".

Ett tips är att dels odla sina egna intressen, att utveckla sig själv och att uppmuntra sin partner att göra så också. Visst ska man ha en tvåsamhet, men inte på bekostnad av ens egna liv.

Har man hamnat i den sitsen att ett uppbrott känns som en frihet, bör man vara kritisk och fundera över varför det är mer fritt att vara singel än att vara i en relation. Antagligen har då relationen "kvävt" dig och en lösning är då uppbrott. En annan lösning är givetvis att ge varandra mer utrymme, odla egna intressen och se om intresset för varandra kommer tillbaka?

 

Jag håller med förgående talare och tänkte också slå ett slag för att faktiskt "vänta ut" situationer lite mer. Det är väldigt mycket press på hur relationer ska vara nuförtiden. Man jämför sig själv med alla andra, alla anonyma par som minsann säger att de är lika nykära tolv år in i sin relation och så sitter man själv där och tänker "jaha, jag är inte ens halvvägs men känner inte så" och så känns det som att man misslyckats i sin relation. Och just sånt tror jag får en att ställa frågor som är omöjliga att svara på - typ om man är kär "som man ska vara" eller om man älskar "på rätt sätt". Om relationen känns kass och död och det känns som att du har blivit kvävd, ja då kanske det är dags att göra slut. Men det är också nånting som går upp och ner i varje förhållande.
Jag kommer ihåg första gången jag läste om "halvårskrisen", som tydligen ska vara första tecknet på att man börjar bli mer tvåsamhet och en av de första stora perioder där många gör slut. Så det kommer ibland tidigare än man tror men det kommer också tillbaka. Min (långdragna) poäng är väl att det tar ett tag av att inte känna att det är rätt innan man vet om man inte är kär längre. Det går inte att avgöra på en vecka eller tre, utan det måste få vara något som tar sin tid innan man vet om det kommer fortsätta vara så.  

Tack ska ni ha. Jättebra tips .