Inget namn känns rätt på vår 2-veckors bebis, är det normalt att känna så? Hjälp.

Känner igen det där
När vår dotter var nyfödd så passade hon inte alls i det namnet vi hade tänkt oss åt henne.

Vi fick vänta tills hon behagade "presentera" sig,och sen växte hon in i namnet även om det kändes ovant i början.

Det brukar lösa sig.

tog ni det namnet som ni bestämt från början då?

vi visste från v 16 att det va en pojke som skulle komma.
vi hade en lista på 10-15 namn som vi skulle ha till honom.
han föddes och vi trodde det skulle bli lika lätt som med dottern, hon VA hen Mia från första stund. Men denna lille krabat, vem va han!?
Efter 2-3 veckor när han fortfarande inte hette något så fick vi bara enas om ett på den där listan och ta det.
Visst blev det bra med lille john, men hade jag valt om, så hade jag iaf tagit ett annat andra namn.

Men ibland känns det väldigt svårt, helt klart!

Eftersom alla andra nu tror att hon heter detta, så är det ju egentligen bara jag som velar! Att det ska vara så svårt. Känner aningens press på mig att komma fram till ngt.

Jag låg på bb en hel vecka pga för tidig födsel och inte förrän sista dagen så klickade namnet på vad sonen skulle heta. Jag hade verkligen ingen aning.

Det blev ett namn vi inte ens hade tänkt på över huvud taget, plötsligt klickade det till i huvudet att javisst DET skulle han ju heta..

Han fick heta Victor... (vi som annars funderat på Harry, Dennis, Jesper, Elvis.. bland annat, men inget kändes rätt )

Och ja han såg verkligen UT att heta Victor.  Han presenterade sig själv som Victor för oss... ( "ser ni inte att jag heter Victor"  - såg han ut att säga till oss )

Vad är det EGENTLIGEN som gör att du velar då?

jag som person velar ofta, kan inte ens bestämma vilken kaka jag ska köpa på ett cafe

Vet inte varför jag velar, kanske för att ngn sagt att "är det inte ett utländskt namn", eller typ att "ja det var väl fint".
Jag vill på ngt sätt att alla ska vara nöjda med valet men mest att jag ska tycfka det är gulligt och bra, vilket jag än så länge ej känner. Ja kan ju inte ens kalla henne vid namnet. Och inte ngt annat namn heller för den delen

Nej, det blev ett helt annat namn, ett mycket vanligt namn
Det vi hade tänkt oss passade inte alls på henne

Du ska nog inte lyssna så mycket på vad andra tycker.
Sätt er ner med bebin, titta på henne, verkligen kolla vad hon är för en person.
Tänk på ett namn som man passar i hela livet,och som man inte blir retad för.

"alla"behöver inte vara nöjda,men ni ska absolut vara det.

Våran tjej fick sitt namn runt vecka 20 när hon låg i magen. För oss så fanns det inget annat namn inte ens när hon föddes.
Men ändå hade jag svårt att nämna henne med namnet, det vart tjejen eller det smeknamnet hon hade i magen. Vi fastnade i det hjulet, sen senare så släppte det och vi började nämna henne vid namnet.
Hoppas ni finner snart vad hon heter.