skitjobbig bekant anser oss vara nära vänner
För att sammanfatta det hela. Är bekant med en tjej som jag tycker är rätt enerverande. Hon tjatar, babblar och håller låda oavbrutet, det finns aldrig någonsin ett tillfälle att ens svara på tilltal då hon bara babblar vidare eller svarar på sin egen fråga. Hon är i ärlighetens namn ganska korkad och förstår inte att alla VET att hon ljuger när hon drar sina rövarhistorier (men man är ju feg och vill inte genera henne genom att påpeka att hon ljuger).
Hon är hemskt dålig på att läsa av omgivningens reaktioner då hon är så uppe i sig själv. Hon vill nog inte vara självupptagen, hon är ju en snäll person, men hon älskar verkligen sin egen röst. Senast vi träffades genomled jag några hemska timmar, jag ville bara hem hela tiden och orkade inte lyssna på hennes otroliga historier, hon skuttade runt i sin lägenhet och klättrade mer eller mindre på möblerna, började dansa med yviga rörelser och sjunga med hög röst om det var en bra låt på radio, upprepade historier hon redan berättat flera gånger tidigare. Var helt utpumpad när det äntligen gått så pass lång tid att jag kunde få gå hem utan att vara oartig!
Jag vill helst inte umgås med henne, det tar så mycket energi och jag är alltid helt slut när jag äntligen kommer hem. Ser alltid till att ha ursäkter för att mötet ska bli så kort som möjligt. Men eftersom hon ser oss som nära vänner och gärna påpekar hur mkt hon uppskattar vår vänskap så klarar jag inte av att vara ärlig mot henne. Även om jag skulle säga rakt ut vad jag tycker och tänker så skulle hon inte uppfatta det jag sa eftersom hon är så uppe i sig själv och sitt eget pratande.
Har jättesvårt för att säga nej när hon ringer och vill umgås utan ljuger ihop historier om varför jag är så himla upptagen. VIll inte såra henne då hon är så snäll men att tillbringa tid med henne kräver en ängels tålamod. Det känns som det är sak samma för henne om man är där eller inte eftersom hon verkar mer intresserad av att höra sin egen röst än att faktiskt umgås med mig. Blir skitstressad bara av tanken på att umgås med henne då jag vet att det är precis så där det kommer bli. Har ont i magen innan och är alltid på väg att ringa återbud åtskilliga gånger för att slippa åka dit.
Hur ska man få henne att förstå att jag inte betraktar oss som nära vänner utan att såra?
Är det mest skonsamt att bara sluta svara på hennes kontaktförsök? och konsekvent aldrig höra av sig?
Eller att vara rak på sak och garanterat göra henne väldigt ledsen?