frustrerad, hjälplös och stånd som sviker...

I min värld är ingenting omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid. Det vill säga i min tidigare värld. Världen jag lever i nu innehåller barn som aldrig vill bli till och stånd som sviker när det är dags att göra barn.

Jag är en sådan som kan fixa det mesta men detta kan jag inte göra något som helst åt - jag är utelämnad till ödet och min mans lust. Vad gör jag? Ska jag bara acceptera? Gå här och vänta in nästa ägglossning och hoppas på att ståndet funkar då? Ska jag göra 100 till provrörsbefruktningar och hoppas på att ägget fäster? Tiden rinner iväg och det verkar som om 3 barnsdrömmen rinner iväg med den.

Inte min mening att dra ner stämningen här, kände bara för att få skriva av mig min frustration över min hjälplöshet.