Vad skulle ni göra?

Jag tycker att du ska prata med dina föreldrar el någon vän, el en kvinnojour  och lämna din sambo så fort du kan..

specielt om han ( börjar )blir  våldsam.
min förra pojkvänn på minner om din pojkvänn, han sökte inte heller jobb, levde på mig och sina förldrar.
hjälpte inte till hemma med någontig istortsätt.
han började säga elaka saker först, sen kom ett slag sen rätt som det va var det han som slängde ut mig i stentrappan och låste dörren, där stog jag -23 grader och inga kläder..
(ifersig så drack han han mycket så det va oftast då det vart värre)

Men det jag vill seja är att om du stannar nu, så kommer det bara att fortsätta. När jag kom ifrån mitt x så kunde jag inte äns bestämma om jag ville ha pasta el ris, om jag ville vara ute el inna , jag kunde inte låta nån hjälpa mig med saker,  efter som  jag va så van att göra allt. man blir helt konstig..
droppen va när jag jobbade och hade ett möte längre bort, och jag skulle ut och äta på lunchen, och jag va tvunge att komma hem och gå ut med våran hund fast han va hemma, för han hade varit vaken på natten vid datan. det va då mina arbetskompisar sa ifrån och räckte ut sina händer och sa nu ska du lämna  honom du kan inte ha det så här längre, det va det som behövdes..

du måste tänka på dig sj och din sån, din kille klarar sig, han får bo hos en kompis el soss..  man kan inte få hur många chanser. det bästa är om du har någon el några som du kan få stöttning av, har du det? Du är värd ett bättre liv. det är alla.

Jag har varit i din situation, mitt ex och dotterns pappa var precis likadan. Vår historia var våldsam och det tog mig lång tid, alldeles för lång tid att lämna honom. Kärlek, idioti, rädsla, kombinationen av dessa gjorde att jag inte lämnade honom förrän 1 månad efter att min dotter fötts. Han var otrogen före, under och efter födelsen av min dotter. Misshandel fanns också med i bilden, börjar med hårda ord, knuffar och till slut slag.

Jag tappade hår och fick ett nervöst sammanbrott och inte förrän då lämnade jag honom.

Det är jättesvårt, jag vet, men tänk på din son och vad du är värd. Är detta vad du vill leva med? Jag vet att iden är fostra sitt barn tillsammans men man ska tolerera skit för det.

Jag lovar att det blir bättre, du kommer att känna dig stark och stolt över att ge din son ett bra liv utan dåliga förebilder.

Idag lever jag med en man som kanske inte är världsbäst på att städa efter sig, men han älskar mig och min dotter och arbetar hårt för att vi ska ha det bra, allihopa.

Du är värd det bästa! Lycka till!