Konsekvenstänkande

Konsekvenstänkande är ju något man får träna upp på barnet. Nåt viktigt att tänka på är att konsekvensen ska hänga ihop med det h*n gjort. Mina barn har lärt sig konsekvenstänkande väldigt tidigt, för att jag hela tiden har tränat upp det.

Konsekvenstänkande är ju något som utvecklas efter hand inte minst genom erfarenhet, inget man inte har och sedan en dag plötsligt får. Både min 2- och 3-åring har ju förståelse för att saker får följder och konsekvenser = något leder till något annat.....men på olika sätt eftersom de har kommit olika långt i sin utveckling .

Jag tror det handlar väldigt mycket om erfarenhet helt enkelt i den åldern. Efter exempelvis tillräckligt många nedkastade stenar, pinnar eller andra älskade saker i brunnar så lär de sig att de inte går att få tillbaka . Min nyblivna 2-åring har exempelvis inte greppat just det ännu, det är däremot min 3-åring fullt på det klara med......även om han ibland bara inte kan motstå frestelsen .

Anledningen att jag frågar är bonusen på 4 år. Vi har sagt till henne att hon inte får slänga cykeln i lekparken och sen bara skita i den och gå in, trots tillsägningar 100 ggr om så hjälper inte det och jag funderar på vad man kan göra för att få det att sluta. Samma sak är att hon tar sin lillebrors leksaker utan att fråga och sen bara låter det ligga i parken. Det var bara ren tur att jag hittade dom igår.

Så frågan är? Ta bort cykeln ett tag varje gång eller nåt annat?

Du kanske kan gömma cykeln och låtsas att den blivit stulen. Sedan kan du låtsas att polisen hittat den och lämnat tillbaka den efter en dag?

Håller med croft, att du tjatar på bonusen lär knappast barnet konskvenstänkande. Att cykeln försvinner däremot gör det på ett helt annat sätt. 

Tack för era svar, cykeln får helt enkelt "försvinna" :)

Oj. Så skulle jag aldrig ha gjort mot ett barn. Det är ju direkt elakt. Så länge de har varit för små för att komma ihåg att ta med sig saker hem när de har varit ute så har jag antingen varit ute med dem, eller så har jag mött upp dem när leken slutat och så har vi tillsammans letat upp och tagit med oss sakerna tillbaka hem. 

Skrämmas med polis och låta älskade saker försvinna har aldrig ens fallit mig in att göra.  

Det där handlar ju inte direkt om konsekvenstänk tycker jag utan om att barn är glömska.
Jag glömde jämt saker och tappade bort saker när jag var liten, att ta bort cykeln lär inte hjälpa.
För hon gör det väl inte med flit?

Ni får väl helt enkelt vara med och påminna henne när ni vet att hon lätt glömmer.
En rättvis konsekvens där är väl att om hon glömmer får gå och hämta sakerna hon glömt.
Tycker inte ni ska ta bort sakerna, det känns lite väl hårt och som något man gör om ett barn beter sig illa.

Jag tycker inte att man skall genen treåring ansvaret för tex en cykel. Det bör föräldrarna ta ansvar för, tycker jag.

Lagom konsekvens i det fallet tycker jag skulle vara att gå och hämta cykeln... och det där med att låna brorsans grejer får man väl ha lite koll på om hon går till en lekpark? Hon säger väl till att hon ska dit och då kan man ju kolla att hon inte tar något hon inte får ta?