Hur göra med blind hund?
Jag har en Jack Russell som nu är 8 år gammal. Han har levt sitt liv som enögd efter en olycka som nyfödd och det har funkat bra. Men sen i julas har vi upplevt att hans syn på andra ögat har gått ner drastiskt, och nu verkar han nog inte se särskilt mycket alls längre. Han går in i saker, trillar ner från soffan för att han trampar utanför kanten, vill inte gå längre promenader än att han bara hinner göra ifrån sig, springer rakt in i staketet på tomten osv. Speciellt två tillfällen har fått mig att inse hur illa det är:
1. När snön just hade försvunnit försökte jag ta en promenad ut i skogen med dem (har alltså två hundar), men det gick inte alls för han snubblade på blåbärsriset och gick in i träd och rötter så det slutade med att jag fick dirigera honom med höger, vänster, hopp osv och puffa försiktigt på honom med handen för att han skulle gå överhuvudtaget, annars stannade han bara och stod stilla. Det slutade med att jag bar honom tillbaka ut till vägen, det var inte hållbart att hålla på så.
2. För ett par helger sen var vi hos mina föräldrar. Han lyckades nosa upp en hundleksak, sånt där dragkampsrep med knutar på. Han har aldrig varit intresserad av att leka kamplekar men nu ville han visst det så jag lekte lite med honom. Men när jag pendlade repet framför honom, bara någon dm ifrån nosen så såg han det inte utan gläfste på måfå ut i luften för att försöka få tag på det, oftast åt helt fel håll.
Så det verkar som sagt som att det börjar bli ganska illa... 
Däremellan kommer det dock tillfällen då han tex studsar efter fåglar ute som jag inte tror att han kan ha hört eller när jag kommer in i rummet om han sitter längre bort så tittar han upp och viftar på svansen, så en liten gnutta borde det ju finnas kvar?
Hur som helst, det är väl inte mycket till hundliv att inte kunna se. Vi har en tid för ögonlysning bokad på måndag, men den bokade jag innan den senaste incidenten med leksaken. Nu känner jag lite som att vi egentligen inte behöver utlåtande från veterinären för att få veta att han inte ser, kanske är bortkastade pengar. Samtidigt tar det ju emot att ta det andra, jobbiga beslutet, för han är ju pigg och frisk och glad i övrigt så tänk om vi har fel... ja ni fattar nog hur tankarna går.
Visst är det så att det inte finns något att göra åt en hund som börjar bli blind av ålderdom?
Hur skulle ni resonera, ha en sista sommar tillsammans eller låta honom gå så snart som möjligt?
Men tror du din hund lider? Du skriver att den är pigg, frisk och glad! Hundar förlitar sig inte så mycket på sin syn utan på sitt mycket välutvecklade luktsinne. Han vet ju precis var du är utan att han ser dej. Jag fick ta bort min älskade vovvegumma efter nio år då hon fick en tumör i tarmen. Längtar så oerhört efter henne fast det gått åtta månader sedan. Du kan skicka mail till en veterinär och fråga om råd. Det kostar ingenting. Jag hade mailkontakt med min veterinär flera veckor efter att jag tagit bort min älskade vovvedocka och fick jättemycket stöd och hjälp av det. Lycka till!