Ni som delar tomt med föräldrar

Oj, vilket svårt val. Jag skulle nog inte palla att bo granne med min svärmor, trots att vi oftast gillar varandra. Det känns som att det kan ställa till det lite, att hon tidigare har bott i det huset som nu blir ert hus. Kommer hon att fortsätta klampa in och greja och dona som att hon fortfarande bodde där? Risken känns ganska överhängande, men det behöver iofs inte vara något som alla störs av heller.

En tanke jag fick var att provbo. Finns det möjlighet för er att flytta in i det lilla huset och bo där över sommaren kanske? Se hur det fungerar och hur det känns?

Du känner ju din mamma bäst, och kan avgöra hur det skulle fungera... Förväntas ni äta middag ihop jämt och ständigt? Träffas varje dag, minst på en fika? Kommer ni få hjälpa till med allt från glödlampsbyte, droppande kranar, mattskakning, följa med och handla etc? Kommer det vara jobbigt om ert barn springer ut och in mellan ert hus och mormors, farmför allt sommartid? Kanske tillbringar minst lika mycket tid där? Hur kommer din mamma göra om barnet säger att den vill ha något att äta, t.ex. Ge mat själv eller säga till er?

Det är exempel på saker som kan väcka irritation hos ena eller andra parten, direkt eller så småningom.

Just det ja, hur hon ställer sig till att ni gör förändringar i huset är ju också viktigt. T.ex. tapetserar över hennes favorittapeter, ändrar om i köket etc?

Det beror ju på hur du och din mamma fungerar. Min systerson och hans fru bor på fruns föräldrars tomt i eget hus. Det funkar bra. Och de kommer göra det i 1,5 år tills deras eget är byggt en bit därifrån. Man måste ta hänsyn till varandra och inte springa ut och in i varandras hus i tid och otid. Det handlar om respekt. Du känner din mamma bäst. Du säger att "hon känner sig ensam" och risken finns kanske att hon söker gemenskap flera gånger om dagen om ni är tillgängliga och det kan bli jobbigt. Diskutera med mamma hur ni vill ha det, vad ni har för förväntningar på varandra osv. Mycket viktigt att det blir klargjort från början. Men ingen kan veta hur det blir förrän man är på plats.

Det beror ju helt på hur man är som person och vad man har för relation till morsan. Jag skulle helt klart bli galen efter bara någon dag.

Jag trodde att det skulle bli jobbigt att dela tomt med mina svärföräldrar, men det har gått lysande. De har sitt för sig och vi vårt för sig. Det blir det man gör det till...

Vi delar inte tomt med mina föräldrar men nästintill. Vi bor grannar tomt i tomt och det fungerar alldeles utmärkt. Vi pratar lite över staketet ibland och så fortsätter var och en med sitt. Om någon skulle bli trött på att bo så så borde det vara mina föräldrar för jag fikar där varje dag och barnbarnen springer fram och tillbaka som det behagar.

Jag har kompisar som gjort precis så. Övertagit hans föräldrahem och hans föräldrar bor i en stuga på tomten. Det funkar för dem.

Det är nog väldigt olika. Det beror på hur alla inblandade är. Hur är det med sambo och din mamma TS? Vad säger han om det. Jag har hört olika utfall av att bo inpå varandra. Tror du din mamma kommer att kunna lämna huset eller kommer det kännas som hon bor kvar där?

Vi bor i eget hus på svärfars tomt, 100 meter mellan husen. Funkar perfekt. Vi kan vara "husvakt" om han reser bort och tvärtom. Tittar in till varandra då och då och hjälper varandra med saker ibland. Inga som helst problem, snarare en fördel, men då har jag en väldigt bra svärfar.