• Anonym (mamman)

    Trots eller?

    Hej! Har en fråga ang vår 3-åriga tjej som går på förskola. Hon har gått där i snart 1,5 år och hon verkar trivas bra. På utv.samtal så får vi höra att det går bra för henne, hon leker själv och med andra, bråkar aldrig, behöver aldrig sägas till extra utan "gör det hon ska", äter bra och är "normal". MEN hon ska alltid bråka när vi lämnar henne, gråter och vill upp i famnen och vi får bära in henne. Hon gnäller och klänger sig fast, det slutar med att vi får lämna henne till någon i personalen så att hon blir distraherad. Förut gick det att avleda henne med att "vinka till mamma/pappa i fönstret". Det går inte längre får då blir hon ännu mera ledsen. Detta går dock över på några få minuter, men det pågår varje gång vi lämnar.  Å andra sidan är det samma gnäll när vi hämtar henne, fast då vill hon inte gå hem.... Det är bra personal och två små grupper på förskolan. I hennes grupp är det 6 barn på 2 fröknar och när det är som mest 11 barn på 4 fröknar. Ibland kan hon bli nästan hysterisk om hon inte får ta med sig sina saker hem (tex väskan med extrakläder eller sina stövlar som alltid finns där.) På dagarna klarar hon sig utan snutten men så fort vi kommer är det det första hon säger "Jag måste hämta snutten" och hittar hon då den inte blir hon "hysterisk". Låter detta som hon är otrygg eller är det bara "normalt trots"?

  • Svar på tråden Trots eller?
  • BVC Sköterskan

    Hej!

    Helt normalt, utan tvekan!

    Försök att inte göra en stor grej av det. Hon måste vara på förskolan när ni jobbar, så är det bara.

    För att utvecklas behöver barn lagom med motstånd, vilket innebär att det är viktigt att de ibland får chans att få sin vilja igenom. När det gäller farliga saker, som att springa rakt ut i gatan eller inte sitta fastspänd i bilen, så bör man däremot vara väldigt envis och bestämd.

    Jag tycker att ni håller fast vid samma rutiner vid varje lämning. På så vis får hon trots allt trygghet och vet vad som skall hända. Att dra ut på det eller försöka "lura" henne skapar bara mer ångest.
    När ni kommit hem på eftermiddagen, då alla är lugna, så kan ni hjälpa henne sätta ord på sina känslor och även berätta att ni blir ledsna när hon blir ledsen.
    Vid hämtning skulle jag absolut låta henne ta med stövlarna eller vad det är hon vill ha med, så att hon får chans att få sin vilja igenom (och ni spar energi till nästa "viktiga" kamp).

    Min erfarenhet är att detta kommer, om inte försvinna helt, bli lugnare/lättare inom några månader Solig

    Mvh Christine

Svar på tråden Trots eller?