Särbo med barn, funkar det?

ingen med erfarenhet?

är särbo just nu, funkar rätt bra.
Vi hade varit separerade i två år innan vi hittade tillbaka till varandra. Har nu fått vårat tredje barn och planerar väl att flytta ihop igen inom en tid.
Vissa dagar/kvällar är det rätt skönt att vara själv och vissa jätte trist.
Ses varje helg och hittar på saker och bor då ihop, men under veckorna åker han hem till sig efter jobbet vissa kvällar och vissa kommer han hit.
Tror det är rätt nyttigt att vara ifrån varandra ibland, lycka till vad ni än bestämmer er för

Har haft det så men tyckte det blev så orättvist
Skillnaden blir ju att du får ta allt vardagsansvar med barnet och han får mera frihet att träffa vänner o jobba mera vilket innebär möjlighet till högre lön än vad du har. Du blir mera låst i vardagen mot om ni bor tillsammans o kan dela
Nej, passar inte mig iaf

Tack för ditt svar.
Det känns sorgligt, och tufft. Men tanken på det känns som en frihet - en lättnad. Hur länge har ni haft det såhär? Vad är fördelarna, tycker du?

Hej, tack för ditt svar.

Kan förstå det. Nånstans tänker jag att jag är villig att ta huvudansvaret för vårat barn, för jag tror att jag blir en ännu bättre mamma om jag är själv med henne, i en miljö som jag trivs i. Han hade fått möjlighet att jobba mycket mera, men det kommer såfall att vara våra gemensamma pengar som han jobbar in..

Vi har haft det såhär i ca ett år nu, men bestämde oss för att försöka igen på riktigt i höstas, när yngsta föddes.
Så egentligen ca 6 månader nu då.
Största fördelen är att man hinner sakna varandra och uppskattar varandra mer när man ses.

sen är jag van att ta allt med barnen, haft dem själv under de två år vi va separerade.

Tycker att det är jag som drar det största lasset med barnet ändå. Fastän vi bor tillsammans... 

Ja då blir ju inte skillnaden så stor, blir väl det ekonomiska då.

Finns självklart både för och nackdelar med allt, men tror att det kan vara en stor fördel för att få ett fungerande förhållande att komma bort från varandra ett tag.

Han vill inte ändå. Han vägrar att vi blir särbo. Så det lutar åt riktig separation istället, för jag står inte ut att bo tillsammans med honom....

varför kan du inte bo med honom men vara särbo?

min kille ville inte va särbo heller när jag föreslog det, men nu är det så och han är glad för det. För vi behövde det för att vilja fortsätta vara tillsammans. Vi har en dotter som är 2 år tillsammans som är skriven hos mig men både hon och jag är ju ofta hemma hos han oxå. Både han och jag är mycket gladare nu och känner oss friare.
Bra lösning istället för att låta det gå så långt att man knappt tål att se den andre.

Hej TS, hur har det gått för dig? Jag vill pröva att vara särbo. 

Hej! Jag letar efter lägenhet åt mig och min dotter och håller på att ordna med allt det praktiska och pappersarbete omkring huslån och dylikt. Hoppas att jag kommer kunna flytta inom 1-2 månader.

Själv då?
 

Ska ni separera eller bli särbo? Hur kommer det sig att det tar så lång tid?

Jag är trött på att ta ansvar för stort som smått och framförallt att min sambo inte tycker att det är viktigt att börja dagen tillsammans med vår son (18 månader gammal) utan han sover i stället och missar därmed 3 - 6 timmar per dag av vår sons liv. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig innan vårt barn föddes att min sambo skulle bete sig såhär vårdlöst och oansvarigt. Dagis är räddningen för mig, det har varit hemskt dessa 4 veckor det har varit sommarstängt. Jag har ingen semester utan frilansar och det är svårt att få ihop deadlines. Jag behöver jobba på förmiddagarna, det räcker med 4 h per dag, på kvällen som nu är jag för trött efter att ha lekt och fixat i 14 timmar... 

Jag tänker att om vi är särbos så skulle han få uppleva att vi inte finns där, jag tror att det är en del av problemet att han inte inser hur mycket han missar när han sover. Jämfört med om han är bortrest med jobbet ett dygn då får han ångest över att inte få träffa oss.

Jag vet inte hur jag ska få ihop det eller hur det kommer att gå, bara känslan av att jag sviker mig själv och min son just nu. 

Jag älskar min sambo det är därför jag vill pröva att vara särbo framför separation. Han vill självklart inte flytta eller gå i parterapi. Det verkar vara ett mönster bland män...

Berätta gärna hur det går för dig.

Jag kommer snart bo särbo med mitt barns far. Jag tror att det kommer bli mycket bättre. Han har lite psykiska problem som han kämpar med men ibland blir familjelivet en för stor påfrestning vilket går ut över mig. Han är annars fantastisk och även en underbar far. Han behöver bara väldigt mycket egentid. Plus att jag vill jobba som dagbarnvårdare och han vill inte det. Så genom att bo särbo kan vi ha det som är bra i vår relation kvar, vårt barn har båda sina föräldrar men på ett annat sätt och det är kärleksfullt. När vi ses kan vi njuta av varandra istället för att bråka om triviala saker.

Hur gick det så här några år senare? Funderar på liknande upplägg..