Jag stammar & nu stammar min dotter!!! bör ja va orolig????

ja,,jag har stammat sen ja börja prata..... Min pappa stammar oxå, men jag har aldrig blivet riktigt klar i om jag det e ärftligt, om jag härmat honom som liten så det hållit i sig eller om det bara kommit av sig själv... Jag har lidet mycket av min stamning i mina unga år. JObbigt i skolan, retad, dåliga betyg m.m. Listan kan göras lång. jag lät stamningen ta över mitt liv & styra och hemma va det lite som tabu att prata om min stamning och det va bättre att va tyst,,, då slapp jag ju stamma. Detta orsaka ju större obehag för mig när ja väl va tvungen att prata och allt blev en ond cirkel... jag stamma på i princip varje ord som liten, men har nu i vuxen ålder fått lite bukt på stamningen. Vissa dagar har jag en "bad day".. Då kan jag stamma mycket, medans vissa dagar flyter talet på rätt ok...

Nu till mitt orosmoln. Min dotter på 3,5 har börjat stamma. Hon stammar på första ordet i mening, tex jag, men osv............. bör jag oroa mig?
(Nu menar inte jag oroa mig i det mån, då jag vet vad stamning innebär, och kan hjälpa henne.... Men jag jämför ju m mitt liv, och hur ´jag haft det som liten... Jag vill inte att hon ska genom gå det!!! Nu ska jag ju ge henne en annan syn på stamning om så blir fallet , och inte som jag hade det.)
Nån mer som stammar som har stammande barn eller som e oroliga??