Hur berättade ni för chefen

hej hej!! jag ska berätta för min chef nu nästa vecka när jag får tillfälle imed är i v18 nu så det är dags o säga nått imed börjar synas plus ska söka havanskap penning så måste ta ett snacka nu innan semstern. Men du har ingen skyldigthet att säga nått men två månader innan föräldrar penning måste du informera din chef, Så ta det när du e redo och känn ingen press.
och lycka till

Hej!

Jag berättade för min chef idag och jag är i vecka 14. Jag tänkte att jag lägger upp det rakt och enkelt, så jag satte mig på hennes kontor och berättade att jag och min pojkvän ska ha barn i slutet av november och att jag ville berättade innan magen började puta :P. Hon gratulerade bara och sa sen att det är en merit att ha barn :).

Me första barnet sa ja att ja måste va ledig en dag nästa vecka, å när han frågade varför så sa ja att ja skulle på ultraljud, han fattade galoppen direkt å tyckte de va kul :) då va ja i vecka 12 å hade precis kommit tillbaka från semestern
Den här gången berättade ja de redan i vecka 10 å sa att de va väldigt hemligt, då sa han bara "igen, ni fick väl nyss en" å skrattade lite.
Denna är beräknad till oktober så de blir 2,5 år mellan barnen ;)

Jag berättade nog så fort vi fick ett +. Har världens bästa chef och han gratulerade mig och fixar o donar så jag slipper tunga lyft mm. Nu är jag i v 25 och går på GP från den 14 juli. Jobbar på ett litet företag så det är han, min svärmor, en timanställd och jag på kontor och butik. (Resterande anställda är ute och jobbar) Så vi är väldigt öppna mot varandra :)

Härligt att de så många som berättar det så tidigt. Jag e alltid så förskitigt av mig men har nu berättad det för min chef och han var glad för min skull men blev lite chokad att vi skulle redan ha i okt imed han inte hade märkt det på mig än. Men blev ett positivt reaktion i alla fall så jag e nöjd=)

Jag berättade när jag sa att jag skulle bli sen nästa fredag pga KUB. Han sa "OK, när är beräknad ankomst?", antecknade det och sen var det inte mer med det.

Jag fick berätta i vecka 10.
Spydde nämligen i papperskorgen på jobbet & det kan ju verka lite avvikande..

Var det någon som var nervös inför reaktionen? Om man inte jobbat så länge på arbetsplatsen, är det normalt att få skuldkänslor och att chefen blir lite missnöjd?

Jag måste säga att jag är väldigt nervös... Jag är i vecka 12 och börjar nytt jobb på måndag... Kommer vara uthyrd konsult hos kund och bara anställd visstid ett år för denna kunden. Alltså inte fastanställd på konsultföretaget. Jag velade fram och tillbaka om jag skulle säga något vid intervjuerna och liknande men kom fram till att det är ingen bra idé då jag säkerligen inte skulle få jobbet. Frågorna kom haglandes redan när jag var på tre olika intervjuer.

Jag har bestämt mig för att berätta senare framåt hösten. Är orolig att det kommer att bli väldigt sura miner från både kund och hos mitt konsultföretag.

Ha inga skuldkänslor! Jag tänkte berätta när det är lite mer än två månader kvar så länge graviditeten fortsätter normalt, annars tänker jag berätta lite tidigare. Bara att följa reglerna och lagarna så behöver du inte ha skuldkänslor. Sen är jag glad och hejar på de tjejer som faktiskt har bra chefer som stöttar sina anställda och får dem att känna att det är helt okej att vara gravid, vilket det är.

Gick bara in, sa Du kanske redan har hört att jag är gravid? (var ungefär i v.10)

Han utbrast Va! grattis! .....men inget kommer bli desammma..Mne grattis... Va kul =)

Sen har han gett mig en liten sporre att komma tillbaka fort efter mamma ledigheten
:en ny lastbil :)))

Det enklaste är ju att säga det bara rakt ut, eller lägga upp det som att ..den 23 måste jag va ledig för jag ska på

UL :D

Jag berättade tidigt, tror det var v 8-9 eller så när jag tog ledigt för inskrivning på MVC! Min chef blev jätteglad och gratulerade .

Lite orolig var jag innan jag berättade, hade bara haft fast anställning ca 1 år och mitt jobb är inte speciellt lämpligt för gravida så vissa uppgifter blev jag bortplockad från så fort chefen fick reda på graviditeten.
I v 15 blev jag helt omplacerad från produktion och fick en kontorstjänst (som visserligen behövdes men som egentligen inte fanns) så visst har det blivit lite extra krångligt för företaget men det har inte varit några problem alls! (Jag är den första gravida som jobbar på min avdelning med de uppgifter jag gör så vi kollade upp en del saker och sedan bestämde min chef att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och omplacera mig eftersom det fanns en hel del "man vet inte om det är farligt för fostret men det finns forskning som tyder på att det KAN vara så").

Jag funderar lite på när jag ska berätta. Jag är bara i v.9 nu, men snart är det dags för semestrar osv och om jag väntar till efter semestern när jag och cheferna är tillbaka så kommer jag vara i v. 17 och det känns för sent tycker jag. Sen hade det även varit skönt att ha berättat innan semestern, slipper jag gå och tänka på det.

Men är det för tidigt att berätta i v. 9? Cheferna borde väl iofs uppskatta att man berättar tidigt då jag vet att det kommer vara krångligt att hitta en vikarie?

Hur hade ni gjort?

Jag berättade tidigt båda mina graviditeter. Så snart jag fick veta att jag var gravid. Detta p g a att jag mådde så pass illa att det inte gick att dölja. Var mycket hemma och sjuk. Blev sjukskriven sen en kortare period. Sen kunde det förekomma våld i mitt arbete.Tyckte att det var min plikt att berätta för chefen och arbetskamraterna direkt eftersom vi behövde lägga om arbetet lite och att jag fick slippa vissa moment för att inte riskera att bli träffad av slag eller knuffad i magen.

Hejsan! Jag är nu i v.17 och har inte berättat än! Nu har jag semester fyra veckor och kommer att vara i v.21 när jag kommer tillbaka. Jag har ingen bra kontakt med mina chefer, och har ju rätt att inget berätta förrän två månader innan jag ska vara ledig. Jag har ett väldigt tungt jobb, lyfter 15-25kg säckar och kör truck, så jag kommer att söka havandeskapspenning!

Jag berättade efter ultraljudet i v.20 då jag tyvärr har fått en skitdålig relation med min arbetsledare, av någon okänd anledning. Har inte varit bra under de månader sedan jag kom tillbaka från min föräldraledighet innan.
Och det blev ett jäkla liv. fick värsta utskällningen..heeeelt galet...av en kvinnlig sådan.
så ingenting är löst, bara mer skit från arbetsledaren via mail..gissa om min semester är förstörd...bävar för att komma tillbaka och arbeta...jag som haft ont i magen redan flera månader innan..suck..=(