Vad anser du om självmord?

När man är i det läget att man överväger självmord är man så djupt nere i skiten att man ser det som att man skonar sig själv och framför allt andra genom att försvinna; man är ju ändå bara till besvär som den usla människa man är.

Självmord är alltså egentligen allt annat än egoistiskt om man ser det från självmördarens sida.

Hm, ja jag är med. Även om det är ett djupt självdestruktivt beteende så kan jag tycka att det är "okej" att ta sitt liv när man är där du beskriver. Jag tycker visserligen att sjukvården, psykiatrin bör bli mycket bättre men så tänker jag på min syster att det skonade lite av hennes sorg och olycka.
Är det fel att vara egoistisk?

Eller lite, det skonade väl hela hennes sorg och olycka.

Jag tyckert att det är mycket tråkigt då människor tar sitt liv, speciellt unga människor med hela livet framför sig. Håller med om att sjukvården/psyk borde bli bättre, men de som jag känner som tagit sitt liv eller har försökt har ofta haft en lång historia med psykvård bakom sig. Jag vet egentligen inte vad man ska göra förutom att utreda och medicinera, och om det inte går..vad gör man då. Det är lätt att förlora hoppet. Psykisk sjukdom är inte lätt att handskas med varken ur den drabbades perspektiv eller hur sjukvården. Fast jag har erfarenheten själv att det finns massor att göra för att förbättra psyk.

Men visst är det en egoistisk handling. Jag har en bekant vars tvillingbror tog livet av sig för nästan exakt 2 år. Bekanten fann sin bror död och jag gissar att det är extra svårt att tappa en tvillingbror på sånt sätt. Som tur har min bekant haft massor av hjälp och kommit på fötter igen.

Ibland kan jag tycka att självmord är den bästa utvägen, och jag är för att införa självmordskliniker. Jag berördes mycket av dokumentärfilmerna om Jocke Alpgård som slutade sitt liv på en självmordsklinik i Schweiz (dokumentären om Jockes död heter Jocke hette Sussis man). I ett sånt fall är självmord den bästa utvägen tycker jag.

Det är en väldig stark fråga, och jag kan aldrig bestämma mig vad mitt svar ska bli.

DET ÄR MODIGT, att våga ta sitt eget liv är oerhört starkt och modigt.
Men det är också väldigt egoistiskt, att lämna alla nära och kära bakom sig, svika alla som stått där.
Samtidigt som personen mår så jävla dåligt, och då även fått medicin i flera år och inget hjälper.
Då kan jag se genom fingrarna, ingen vill leva ett liv när man mår dåligt.
Men samtidigt, så fel så fel.

Jag tycker inte att det är modigt men inte heller fegt utan bara tragiskt. Däremot tycker jag att man kan tänka lite på de som ev blir utsatta genom att åtmindstonde sköta det snyggt och inte hoppa framför tåg eller äckliga rester som andra tvingas ta rätt på.

Ibland kan det vara svårt att tycka att man ska leva endast för anhörigas skull.