Utbildning som leder till jobb inom humaniora/samhälle

Socionom? Det bör leda till jobb iaf, om man kan tänka sig att söka över hela landet (i en del delar av Sverige är det brist, i andra överskott).

Lärare skulle jag inte rekommendera: Jag har några vänner som är arbetslösa lärare... Det verkar dock vara brist på förskollärare på många håll.

Tack för svaret. Ska titta närmre på socionomutbildningen men vet inte om det är något för mig. Att söka över hela landet kommer jag absolut att göra oavsett vilken utbildning det blir  

Förskollärare går bort för jag är totalt ointresserad av barn. Är dina vänner utbildade lärare för de lägre åren i grunskolan, för högstadiet eller gymnasiet? Om jag får vara nyfiken alltså, du behöver inte svara om du inte vill/kan? Min dröm är väl snarare att bli universitetslärare (gärna adjunkt) och jag har för mig att det inte är lärarutbildningen som efterfrågas då utan pedagogisk i allmänhet och ämneskunskap men jag kan vara helt ute och cykla.

Tusen tack för dina svar iallafall, jag behöver verkligen andras synvinkel på det här.

"Universitetslärare" kräver i allmänhet att man minst doktorerat, helt är docent. Om man ska vara ansvarig för kurserna i vilket fall.

Kanske vore det idé att satsa på att doktorera inom något område du brinner för? Iofs brukar lönen vara rätt kass inom humaniora men det är intressant!

Annars är mitt tips att bygga på med motsvarande C- och D-kurser då du får lite djup. A- och B-kurser imponerar tyvärr inte särskilt på arbetsgivarna. Kan det vara vettigt att kombinera med ekonomi?

Humaniora är dock knepigt, både brorsan och hans sambo + flera vänner har bra meriter på pappret (socialantropologi, arkeologi, kurturhistoria etc) men nästan ingen av dem har jobb med anknytning till utbildningen. utan jobbar med annat.

Där ser man, jag får titta närmare på vad som krävs, för jag hade för mig att en master i regel  räcker för att bli universitetsadjunkt medan en lektorstjänst kräver att man doktorerat.  Är mest intresserad av en adjunktstjänst men ska sätta mig in i kraven för det gäller hela min framtid.

Nej, A och B-kurser lär definitivt inte räcka  Är antagen till en C-kurs i historia som jag planerat att läsa men har nu drabbats av beslutsångest eftersom jag inte vill lägga mer tid på ämnet om jag inte kan få jobb efteråt. Bestämmer jag mig för att ändå satsa på historian blir det absolut en C-kurs och en master.

Att doktorera är helt klart av intresse om det behövs för att i förlägningen få undervisa på universitetet. Jag älskar dessutom ämnet så att få dyka in i det på djupet vore jättekul. Att lönen inte är den bästa är sekundärt, det viktigaste för mig är intellektuell stimulans även om en god lön alltid är ett plus.

Vettigt att kombinera med ekonomi kunde det nog vara problemet är att jag är rätt dålig på matematik och saknar ma C från gymnasiet som är behörighetsgivande för de flesta ekonomi-kurser. Ska absolut fundera på det här tipset dock, tack.

Att få jobb med anknytning till utbildningen är själva målet för mig och om det är för svårt får jag tänka om och satsa på ett helt annat ämnesområde. Tack för att du tog dig tid och delade med dig av dina tankar, det hjälper.

De lärare jag känner som har jobb är förskollärare. De lärare jag känner som är arbetslösa är det som gått "kombinationsutbildningen" (dvs ämne 1 + ämne 2 + pedagogik 90hp). De är utbildade för gymnasiet.

I övrigt håller jag med Chorda tympani vad gäller "universitetslärare". Jag tror bara jag haft en "universitetslärare" som läst någon typ av pedagogik - de andra har "bara" varit "experter" inom sitt område.

Jag har en liknande bakgrund som TS och delar gärna med mig av mina erfarenheter! Jag började också läsa humaniora vid universitetet efter att ha läst samhällsvetenskapligt program med humanistisk inriktning på gymnasiet. Jag hade ärligt talat ingen aning om vad "anställningsbarhet efter utbildning" innebar, först efter sex terminer insåg jag att för en karriär inom humaniora gäller det att vara extremt hängiven sitt ämne. Jag kände mig på sätt och vis utkonkurrerad av mina extremt motiverade kursare, alla på C/D-nivå konkurrerade i princip om samma enstaka doktorandplatser. Jag valde att plugga sjuksköterskeprogrammet utan någon mer erfarenhet av vård än några sommarjobb inom hemtjänst etc. Utbildningen var intressant på många sätt, men jag tror ärligt talat aldrig att jag insåg vad arbetet som sjuksköterska skulle innebära i praktiken. Sanningen att säga så var det just anställningsbarheten och möjligheten att inte vara bunden till en eller två orter i Sverige för arbete som lockade. Idag är jag tillbaka på universitetet, denna gång som doktorand och (till en liten del) just universitetslärare inom sjuksköterskeutbildningen. Jag har vikarierat som kursledare inom ett område inom omvårdnad som ligger relativt nära humaniora och trivs otroligt bra i lärarrollen. Det är dock om beskrivs ovan, för att över huvud taget kunna söka ett lektorat (universitetslärartjänst) så ska man vara disputerad, helst docent och dessutom kunna visa dokumenterad pedagogiskt skicklighet. Detta är mitt mål i framtiden, även om det känns avlägset. Jag är otroligt tacksam över att ha fått denna chans att åter igen få förkovra mig akademiskt! Jag gillade många delar av sjuksköterskeyrket, men ärligt talat tyckte jag bättre om utbildningen än själva yrket när jag var klar. Det finns visserligen många vägar att gå vidare med en sådan utbildning, men jag inser idag att jag antagligen valde humanioran från början eftersom jag som person behöver den intellektuella utmaningen. Troligtvis skulle jag känna mig understimulerad inom många liknande yrken, tror inte egentligen att det är själva sjuksköterskeprofessionen utan mer min personlighet.

Detta blev lite svamligt, men mitt råd skulle vara att ta ut kandidatexamen inom ditt favoritområde och sedan välja en masterutbildning som passar dig, och som kan ge en mer yrkesspecifik examen. Det finns ju många, exempelvis biblioteks- och informationsvetenskap, arkivvetenskap eller en rent ämnesfördjupande masterutbildning där du sedan kan satsa på att bli doktorand. Detta förutsatt att du inte känner ett genuint intresse för den inriktning du gäller, stirra dig inte blind på möjlighet till jobb, även om jag vet mycket väl hur viktigt det också är. Lycka till, berätta gärna hur du valde tillslut!

Jag tycker att du ska ta ut en examen med fokus på statsvetenskap. Läs in någon kurs med inriktning mot beteendevetenskap och du är behörig att söka tjänster som handläggare på statliga myndigheter, ex Försäkringskassan.
Jag har själv jobbat som adjunkt på högskola och det är otroligt roligt men finns oerhört få fasta tjänster.