Är arg inombords
För 4 år sedan fick jag problem med min graviditet. Jag gick igenom många undersökningar för de blev osäkra om barnet mådde bra eller inte. Det var en väldigt stressig tid. Jag trodde min man stod brevid mig som en stark klippa och blev fruktansvärd sårad då jag upptäckte att min man börjat flirta och visa intresse för en grannkvinna. Jag konfrontera och han blåneka..och där tog flirten slut. När vårt barn föddes så trodde jag faktiskt att detta var höjden av all glädje..vi fick en välskapt pojke. Vår pojke var runt 1-2 månader då han fick kolik som pågick ganska länge. Någonstans mitt i all blöjbyte, barngråt blev min man förälskad i en annan kvinna. På avstånd. Han hitta på ursäkter för att vistas där hon var. Alla vänner runtomkring såg vad som pågick. Han ändrades plötsligt. Blev mån om sitt yttre. Stack ut varje fredag med kompisar. Kom hem kl 04.00 på morgonen. Undvek mig mer och mer. Vi började gräla väldigt mycket. Hans intresse för den kvinnan svalnade av nån anledning och istället började han flirta och stirra på alla kvinnor som passera oss. Jag fick en ångest attack av hela situationen då vårt barn var 1 år och 3 månader. Jag bara satt och grät. När ytterligare 6 månader gick och ingenting förändrades så blev jag plötsligt väldigt arg och började bråka för allt och inget. Jag kalla min man för många dumma fula namn. Han valde resa 3 veckor och besöka sin familj pga jag var riktigt irriterad på hans närvaro. När han var hemma hos sin familj så ringde jag och satte ultimatum. En gång till han flirtar med en en enda kvinna så ansöker jag om skilsmässa.
Nu har det gått 2 år sen den händelsen och min man visar respekt för mig och han vågar inte ens titta på en kvinna då vi passerar någon på gatan.
Jag borde vara glad............men jag är inte det. Jag försökt förlåta men hur kan man förlåta då jag inombords
är sårad,ledsen,förbannad. Ibland kommer det upp på ytan t ex om vi har en konflikt och min man enligt mig blir kaxig då slutar bråket med att jag säger "kan en horbock ha åsikter" ? Och då säger min man inget mer. Jag säger inte detta ord så ofta längre men det var inte sålänge sedan då min man sa att han skulle praktisera i en klädesbutik och då sa jag "då har du kommit till paradiset" och min man fråga vad jag menar? och jag sa att du ska alla byns kvinnor framför ditt ansikte på heltid varje dag.
Ibland tänker jag att en skilsmässa är kanske den enda lösningen för mig att sluta vara arg. Jag vill inte bli bitter men är på god väg märke jag. Jag tittade på foto vi tog på min systers barnkalas...jag skrattar inte ens längre på bilderna
