Hur gör ni när era 6åringar ljuger?

Jag har ingen 6-åring ännu, så mer tankar än något annat. Tittar man på "ursäkterna" vad gäller badet så finns det en väsentlig skillnad på dem han hittar på och den verkliga.....ingen annan skuldbeläggs i dem han hittar på. Jobbar som lärare och vet hur svårt många barn har att säga ifrån om sådant som på något vis handlar om kompisar och jämnåriga.....även om vi som vuxna uppfattar det som bagatellartat.

Det där var inte riktigt att "ljuga" tycker jag...ser det mera som att han försöker hitta tillräckligt legitima skäl för att slippa vara med, som att han känner att det måste vara något "riktigt illa" för att han ska få omgivningen att förstå att han helt enkelt inte vill.

Som svar på ditt sista - det där att han "går om sig och kring sig för att slippa säga som det är"... han vet kanske inte själv? Det kan jag känna igen från när jag själv var i den åldern. Att jag ibland inte alls kunde svara på vuxnas varför-frågor men försökte ändå - och så blev det fel.

Han är ju fortfarande liten och vet kanske bara att han tycker att tex badet är obehagligt... utan att egentligen kunna säga varför. Men eftersom du kräver svar på just varför får han hitta på... och då gör han det tills han själv inser vad det faktiskt var. Som ljudet i det här fallet (vilket han ju var inne på från början).

Svaret att han inte tycker om att bada är ju alldeles sant i den situationen. Även om han annars älskar det. Och då blir det ju väldigt hårt att påstå att han ljuger.

Försök att bekräfta hans känslor istället och försök resonera tillsammans med honom om varför han känner som han gör i olika situationer.