MYCKET komplicerat förhållande???
Vi träffades för ca 5-6år sen. Han flyttade till mig och vi var båda glada över det beslutet. Efter en dryg månad hade vår första "bråk". Jag tyckte att han var en snyftare som bodde gratis hos mig, åt allt det som jag handlat och städade aldrig. Han sa nåt i stil med att han är van att man äter upp allt i huset sen börjar man handla tillsammans (ni förstår poängen, jag vet inte hur jag ska formulera det). Men, jag satte stopp och sa att fr o m nu så delar vi på ALLT eftersom vi båda jobbar och tjänar pengar.
nästa grej var att han visade signaler på depression, ångest och gick alltid och klagade på allt och alla. Han var jämt trött och sov ALLTID dåligt. Jag har ärligt talat aldrig hört han vara tacksam för något under våra år tillsammans. Jag bad han uppsöka proffessionell hjälp men han tyckte att jag överdrev och att han hade kontroll över situationen. Han skyllde på för mycket jobb, för mycket med barnen...ibland skyllde han även på att han bor i Sverige (bodde tidigare i ett annat land).
Under våra år har han aldrig visat intresse av att vara romantisk eller behov av beröring och ge komplimanger....(han säger att sånt trams är bara på filmer)...vilket ledde till att jag slutade attraheras sexuellt till honom. Jag fortsatte ändå ha sex med han och fejkade orgasm för att "ställa upp " för han. T o m under vår bröllop var han mer ute på terrassen och rökte cigarr med sina polare än att umgås med mig.
Han har en fin och mycket nära relation till sin mamma och sin syster. Problemet är bara att hans mamma skämmer bort han VÄLDIGT mycket och han ringer henne vid minsta prutt han gör(!!!) Så, den kvinnan vet allt om mig och vår relation. Det gör att hon bara matas med ensidig historia och därför får han helt fel råd av henne. t ex så sa påstod hon att hans "stress" var p g av för mycket jobb, barnen och att han måste ut från Sverige....så småningom så flyttade vi från Sverige och skaffade barnflicka och han var hemma i ett år, inte fan blev det bättre, tvärtom så blev det mycket värre. Nu skyller han på att han inte kommit över sin pappas bortgång som skedde för 3år sedan.
Ni kan ana hur mycket skit barnen får ta av allt det här. Vi har 3 barn. 2 gemensamma och 1 från tidigare.
Till hans försvar vill jag bara säga att nu har jag bara rabblat upp hans dåliga sidor, han har ju också många fina sidor när han är frisk typ 1/7 dagar.
Hur gör man? Är det fler än jag som lever i ett komplicerat förhållande?
