Efter förlusten av min mamma

4 dagar innan julafton fick jag ett samtal från min moster där hon berättade för mig att min mamma hade valt att avsluta sitt liv. Just den stunden kommer jag nog aldrig att glömma, det var som att hela mitt liv rasade. Det har tagit drygt ett halvår för mig att börja fungera som en vanligt människa igen och ta mig tillbaka till ett någorlunda normalt liv. Jag har valt att gå ut med min version, bland annat för min skull... Det är skönt att få skriva av sig, så jag slipper lägga all tyngd på mina nära och då vet jag att de läser då de orkar lyssna. Sedan vet jag att det finns folk där ute, precis som mig, som tvingas gå igenom saker vi aldrig trodde skulle hända. Jag vill därför sprida min blogg, för jag vill att andra ska känna att de inte är ensamma. Jag vill nå alla de ungdomar som uppleva samma sak eller bär på smärta eller oro för liknande saker, men jag vill även nå ut till dem som har suicida tankar för att ge dem ett perspektiv från en anhörig. Det är mitt sätt att få känna att jag gör en skillnad. Om jag skulle få hjälpa andra. 

www.xonlyhuman.wordpress.com