Att ha en relation till "sitt" adoptionsland

Nu har ju inte vi adopterat i Kina utan i Kenya  men just det du skriver om tycker vi är en av de mer fantastiska sakerna med att vara så länge i barnens land. Vi har också bott i Kenya och det känns verkligen. Nu när vi funderar på syskon känns valet av länd enkelt. Klart vi måste åka tillbaka. Vi längtar inte ett dugg efter ovissheten i domstolen men vi måste fortsätta att upptäcka vårt andra hemland. Men ett andra hemland får man ju oavsett var man adopterar och upptäcka det kan man ju göra på olika sätt, inte bara på plats i landet. Något som har varit viktigt för oss är att komma förbi kolonialismen, mutorna och rasismen och lära känna landet, naturen och människorna DET Kenya älskar vi.

Klart man ska känna för landet men man får också kärlek till det land där ens alldeles egna älskling har tagit sina första andetag.

Lycka till!!!

Hej!

Jag tror att det finns många olika uppfattningar kring detta, men så här tycker jag. Jag har två barn från två (mycket olika) länder och gillar båda länderna mycket (även om man inte gillar allt). Vi kommer gärna åka på återresor och vi är lite extra intresserade av nyheter därifrån. MEN, med tiden avtar det vardagliga intresset - vi lever här och nu , i Sverige. Det är jätteviktigt att mina barn i första hand känner sig hemma här och jag tänker inte tvinga på dem sitt ursprung. De måste vilja själva, och måste bli äldre för att kunna ta ställning till detta. Vissa vill veta allt - andra faktiskt inget.Sen tycker jag personligen att man ska skilja på politik och att adoptera ett barn och bli familj. Det är barnet som är viktigast och man kan dessutom tycka om ett lands kultur men inte dess politik. Jag vet att man i Sydafrika höjt på ögonbrynen när adoptivföräldrar har visat "för mycket" intresse för apartheidpolitiken. Det viktiga för dem är att man vill ta hand om och älska ett barn, politiskt engagemang är inte nödvändigtvis ett plus.

Ni kommer älska ert barn oavsett, funsera framför allt på vilka länder/vistelsetider som är möjliga för er och tänk också på att det inte är säkert att barnet kommer vara intresserat av sitt ursprungsland.

Lycka till!

Vi tänkte inte alls på vår relation till landet utan vi ville ha BARN, kanske egoistiskt men sant. För oss var BARNET viktigast vi ville få ett barn till fort, och tillslut valde vi mellan ett förmodligen litet (vi är i adoptionsvärlden tydligen unga) barn utan SN från Polen där man behöver vara ca 7 veckor och ett förmodligen lite äldre barn med SN ifrån Kina där man är 3 veckor. Båda alternativen skulle kunna gå fort och vi velade o tvekade i några dagar.

Vi valde KINA !! Jag hade aldrig åkt till Kina av någon annan anledning men nu åker jag mer än gärna tillbaka. Alla får tycka vad de vill om politik, mänskliga rättigheter osv men vi blev så himla väl bemötta av alla. Ibland var vi exotiska och blev fotade men i det stora hela var alla väldigt tillmötsegående, maten var god, adoptoinsproceduren väl inarbetad, guiderna var trevliga, hotellen ok, shoppingen jättekul, arkitekturen enastående och överallt försökte alla hjälpa till med det de kunde.

Jag tror att Kina o Kenya (och kanske något mer land?) har en speciell fördel som för oss kom att bli viktigare än vi någonsin trott... Resesällskapet! Vi reste via AC med 8 andra familjer varav 3 till samma provins vi fick alla vänner för livet och barnen kommer att i många år kunna träffa andra kinesiska barn som fick föräldrar samtidigt, vi hoppas att det kommer att vara dem till glädje. Vi kom hem i mars och vi ska alla träffas i sommar igen, vi längtar!

LYCKA TILL med ert land val! ( om du vill veta mer om Kina och /eller SN barn är du välkommen att inboxa mig.)
Fabbemam

Sista gången på min föräldrautbildning kom det en adoptivpappa och berättade... En person i gruppen frågade lite om hur man skulle göra i val av land, om man verkligen känner för ett speciellt land där det bara kommer några enstaka barn per år eller hur man ska göra.
Adoptivpappan rådde till att välja ett land där det går snabbare.

Och så tänker jag också. Vi var helt inställda på Afrika (Sydafrika) i över  ett år. Men då köerna går så segt så tänkte vi om och är nu inne på Taiwan. Jag funderade på hur jag skulle kunna ställa om från att ha varit så inställd på Afrika, men nu två månader senare tänker jag bara på ett taiwanesiskt barn. Allt handlar om inställning och process. Jag har inte funderat så jättemycket på Landets politik/historia osv. Men det land man väljer blir ju mer och mer intressant eftersom ens barn kommer därifrån. Så resonerar jag...

Vi hade ett land i tankarna (och i hjärtat) men valde av praktiska skäl (kortare kötid) ett annat land, Vietnam. I dag finns också det landet i våra hjärtan. Negativt är dock den bristande transparensen kring vår adoption.

Skulle jag adoptera igen skulle jag välja ett land/en kontakt med god dokumentation om barnet och dess bakgrund.

Lycka till med landval!
 

hur ni än gör som
så önskar jag er lycka till

många värnliga hälsningar
diana som leverades med jumbojet 1986 

Om ni skulle att 'avsmak' för ett land är det kanske inte positivt för barnet för även om ni inte skulle säga negativa saker kanske h*n skulle uppfatta det ändå. Är landet något ni inte känner något spec inför men inte ogillar så tycker jag det är OK. Jag förstår faktiskt tanken på Afrika även om jag inte tror jag kommer att adoptera, jag skulle också gärna adoptera ett barn från Afrika om jag 1 skulle adoptera och 2 verkligen fick välja fritt. Jag vet inte varför men jag tror att det faktum att min adopterade kusin är från Afrika bidrar, han framstår lite som modellen för en adopterad person för mig. Sedan är jag intresserad av Afrika i allmänhet.

Vi stod i kö till ett antal väldigt olika länder och med olika organisationer, för att sedan välja det land där kön gick fortast (Slovakien). Vi hade i och för sig redan från början haft just Slovakien som vårt förstahandsval men under processens gång växlade våra känslor för de olika länderna ganska mycket. När det ett tag verkade som att det var till Taiwan som vi skulle få skicka våra papper, kändes det självklart att vårt barn skulle komma från Taiwan, dessförinnan vae vi ett tag inställda på Indien och då kändes Indien helt rätt. Nu så här efter två år känns givetvis Slovakien som det självklara landet för oss, men jag är säker på att vi skulle ha känt samma koppling till vilket land det än skulle ha blivit. Det är ju i det landet som våra barn har tagit sina första andetag, som någon skrev här tidigare, och det är det landet som gett oss den största gåvan man någonsin kan få. Först och främst är det väl dessa känslor jag känner när jag tänker på våra barns ursprungsland. Sedan finns det även en lång rad andr positiva saker som var viktiga och som jag kanske lägger ännu större vikt vid nu, efter adoptionen, som hur väl vi tyckte att barnen verkade ha blivit omhändertagna på barnhemmet, hur hela processen i landet verkade vara utformad utifrån barnens bästa i första hand och att allt gick relativt fort. Vad gäller hur man ser på landets politik och allmänt synsätt tacklades vi med samma frågeställningar innan vi skickade in vår ansökan. Vi tyckte att det kunde kännas lite konstigt att adoptera barn med romskt ursprung från ett land där det finns så mycket motsättningar mellan de olika befolkningarna och vi undrade hur vi sulle förklara det för vårt/våra barn när de blev större. DEn sista frågan har jag tyvärr inget svar på än men det viktigaste är ju att vi har fått varandra och hur våra barn har det nu. Skulle vi adoptera en gång till, vilket vi inte kommer att göra pga åldersgränsen, skulle jag nog främst fokusera på kötid, vistelsetid i landet, kanske också tid mellan barnbesked och resan och så hur barnen verkar bli omhändertagna och bemötta. Mitt hjärta klappar självklart extra hårt för Slovakien, men det skulle säkert kunna klappa hårt även för en rad andra länder. Lycka till!

Jag tror att oavsett vilket land man adopterar från, så finns det mycket bra och spännande att ta fasta på! De flesta länder som adopterar bort barn internationellt har varit iblandade i inbördeskrig, korruption, etc, sådant som skapar fattigdom och på olika sätt lidande his folket. Vi ska inte själva adoptera från Kina, men Kina är ju en mångtusenårig och oerhört rik kultur. Sedan är ju politiken idag och 50 år tillbaka en annan sak. Vi ska adoptera från Nigeria, ett land som plågats svårt av inbördeskrig, korruption, diktatorer, you name it. Ett land som fortfarande idag har stora problem i vissa delar av landet, mycket våld. Men också ett land som just lyckats genomföra sina första demokratiska och schyssta val. Ett land med enastående författare, musiker, konstnärer. Vi har ju inte varit där än... Men jag förbereder mig genom att läsa författare från landet och kokböcker med Västafrikansk mat. Jag suger i mig allt som har med landet att göra och ser fram emot att resa dit, även om jag tror det kommer bli tufft att vara där i över en månad. Jag tror det finns mycket bra att ta till sig i alla länder, inte minst om man ser till kulturen. Lycka till med landval!