Känns som att jag bara är i vägen...
Jag bor inneboende under en kort period hos en vän. Jag tackade först nej och förklarade att jag är en sån människa som tycker om att vara hemma och sällan går ut för att träffa vänner. Jag är väldigt osocial och har väl lite social fobi. Jag är även deprimerad för tillfället, och spenderar därför semestern med att ligga hemma i min säng och sova eller kolla tv. Jag har semester så därför är det inga problem för mig att göra detta.
Jag sa alltså detta till min vän men hon sa att det inte är några problem, så jag gick med på det. Väl där så lagar jag mat varje dag, medan hon skulle diska efter maten. I övrigt är det ju bara storstädning en gång i veckan och tvättning. Diskningen har jag ofta tagit över av bara farten. Jag ville påbörja städningen en dag och när jag börjar så säger hon "nej, jag tar det rummet själv". Jag frågar då "vad vill du att jag ska städa då?" Då säger hon att det är bättre att jag går ut en prommenad så fixar hon det själv för det blir bättre när hon gör det själv. Samma sak med tvättningen. Jag tvättar gärna men hon vägrar låta mig göra det för det tvunget måste vara på hennes sätt och hon var inte nöjd när hon stod bakom mig och kontrollerade hur jag sorterade tvätten. Jag ville tvätta underkläder och strumpor i 60 grader, och pga det blev jag förbjuden att tvätta för det skulle minsann tvättas i 40! 
Övrig tid ligger jag och kollar tv, eftersom jag inte har något annat att göra. Det som ska göras är då gjort. Övrigt har jag erbjudit mig att göra men tillåts inte. Ändå klagar hon till andra vänner att jag inte hjälpt till med städningen, bara ligger i sängen osv. Vad spelar det för roll om jag ligger i sängen om allt ändå är gjort? Och jag sa ju att jag är sån här redan på förhand.
Jag känner mig bara i vägen, men är inte sån som kommer gå och hänga med kompisar varje dag tills jag ska flytta till mitt egna hem. Har inte ens några kompisar att hänga med, de är upptagna med jobb och familjer... Men jag förstår att det är jobbigt att ha någon inneboende, speciellt om personen alltid är hemma. Men hon visste ju om det på förhand...
Trots detta känner jag mig dum, och vet inte om jag ska göra det eller ej. Vad tycker ni? Egentligen vill jag bara ta mina grejor och sticka någon annanstans för det känns oerhört frustrerande när man får kritk för saker som vi båda kommit överens om innan...Känner mig bara oönskad och i vägen här. Tänker jag fel i detta?
