Känner mig illa till mods på dagis

Måste bara få ventilera mig lite, Vet inte om tråden ligger rätt.

När jag lämnade sonen på dagis i morse var det några tjejer ute i tamburen o lekte. De kanske var typ 5 år. Och som barn gör så började de ställa mig en massa frågor. Typ som "vad heter du"?," Hur gammal är du?" ja ni vet säkert vad jag menar

Rätt vad det var frågade en av dem varför min son alltid åker vagn till dagis.
Jag förklarade att han är för liten för att gå(Han är två) Och jag saknar körkort.
Då sa hon att "fröknarna tycker det är konstigt att du inte har körkort när du har barn"

- Ok svarade jag och sa bara att jag inte haft tid att ta något körkort men att jag håller på

Då sa hon igen "Sen tycker de att det är konstigt att du är så ung och är mamma och fortfarande går i skolan"

Jag är alltså 22 år, fick barn ganska tidigt men jag hade ju gått klart skolan och hade jobb men har nu bestämt att jag vill utbilda mig till något annat så läser vuxenutbildningen. Detta orkade jag dock inte dra för dom så jag sa inget speciellt

Då sa en av de andra att min som skrek mycket på dagis ibland och att frökrarna då satte honom i vagnen sen så hon " Men det kanske du gör hemma också? Fast ibland undrar man ju om det inte är lite slapp uppfostran"
Detta är inte en 5-årings ord utan måste ju isåna fall vara dagispersonalens/föräldrarnas ord!

(Sonen är VÄLDIGT aktiv och trotsig och de har de själva sagt. och självklart markerar jag när han skriker. Men det gör han offast inte hemma. Anledningen att han skriker på dagis är att han blir uttråkad vid matbordet när han är klar och inte de andra barnen och det problemet har vi inte hemma då det bara är han och jag. Alltså upplever inte jag att han är gapig, Men om han är det så får de ju gärna berätta det för mig om det upplevs som ett problem.)

O sedan tillade dom att sonen dricker mycket på dagis och att fröknarna säger att vi kanske skulle gå till doktorn med sonen och kolla så han inte har sockersjukan!

De har sagt detta till mig också och vi var dagen efter det och kollade blodet och urin på VC och allt såg bra ut. Det är klart det är bra att de lägger märket till sånt, Men måste de verkligen prata om det inför de andra?

Jag känner mig bara väldigt illa till mods att de pratar om mig "bakom ryggen" och framförallt INFÖR de andra barnen.

Jag vinkade av sonen som vanligt och gick till skolan, men har inte kunnat släppa detta. Jag vill inte att de ska ha dessa åsikter eller tankar om mig.

Jag har nu världens ångest för att gå dit eftersom det verkligen känns som om de tycker illa om mig.
Hur ska jag göra? Ska jag berätta vad jag hört o se hur de ställer sig till det?
Visst kan barn hitta på, Men om det faktiskt är personalens ord känner jag mig väldigt kränkt.

Har nu världens ångest för att hämta sonen om ett par timmar... :(