Hej!
Gruvar mig för att dra igång med IVF processen... är rädd för att det ska bli alltför fysiskt och psykiskt jobbigt. (Dessutom har jag sjukhus/blod o sprut-fobi och det gör ju inte saken lättare).
Undrar också hur jag ska klara ett krävande jobb med mycket resor samtidigt som jag ska genomgå behandlingen...
Står därför i valet och kvalet mellan IVF och adoption...
Fick ni några biverkningar eller har behandlingen gått bra?
Tacksam för stöd!!
För min del blev det inte en enda biverkning under hela behandlingen, så det MÅSTE inte bli jobbigt för kroppen. Däremot är det ju lite påfrestande psykiskt, men det är man ju "van" vid när man är uppe i denna jobbiga barnlöshet... Lycka till!
Hade inte heller några biverkningar. Det är den psykiska pressen som är jobbigast, men några kroppsliga kände jag inte så mycket av.
Lycka till!
Den mentala biten är klart den jobbigaste men jag tycker också att jag blev extra grinig av nedregleringssprayen. För mig var nog klimakteriebesvären de jobbigaste men de gick ju över så snart som jag började med äggmognadssprutan.
Lycka till! 
Jag mådde också bra genom behandlingen och längtar nu efter att nästa ska komma igång (eftersom jag inte blev gravid). Avskyr också sprutor och sjukhus men det var mycket bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. Läs gärna i min dagbok om hur jag upplevde min behandling, så kanske det lugnar lite.