Finns det fler som lider av självmordstankar och dysytmi?
Jag känner mig otroligt ensam med min dystymi (kronisk depression) och nu för tiden har jag dagligen självmordstankar. Jag börjar tappa hoppet på att få må bättre. Har haft kronisk depression med episoder med egentlig depression i över 15 år. Är idag 35 år. Jag är otroligt less på bara att överleva dagen. Finner ingen glädje över något. Så har det varit i många, många år. Hur länge ska man orka att vara ständig nedstämd? Jag jobbar och ingen på jobbet vet hur jag mår och jag försöker varje dag på jobbet att inte bryta ihop. Vill inte orsaka några problem med att tex bli sjukskriven. Finns inga vikarier. Finns för lite folk ändå. Har varit i kontakt med psykiatrin från första början men blir inte riktigt hjälpt och nu så tycker de att jag är tillräckligt frisk för att bli förflyttat ditt hälsocentralen. Det känns som de inte tar mig på allvar för att jag klarar av att jobba (nästan) och allt annat som behövs göras. Mitt social liv blir lidande. Har inget för tillfället.
Vad vill jag med inlägget? Jag är rädd för att det lilla hoppet som har funnits kvar inom mig ska försvinna och att jag en dag verkligen lyssnar på mina självmordstankar och gör något åt det. Jag har nog inte kännt mig så hopplös som jag gör idag sen jag försökte ta mitt liv första gången för 17 år sedan. Jag har inget att leva för. Inget.
Är det någon som känner igen sig? Har ingen att prata med. Hade förut samtalskontakt med en på pyskiatrin med efter jag fick veta deras planer om mig har jag slutat höra av mig. De verkar inte sakna mig. De har inte hört av sig till mig. Helt övergiven. De vet att jag har ständigt självmordstankar med de har väl adrig varit så påtalig som de är nu. Börjar fundera på hur jag ska göra det. Och när. Kan inte göra det nu. Överge mina kollegor med extra arbete och svika dem det kan jag inte göra just nu. Måste vänta.
Säg inte att jag ska ta kontakt med psykiatrin för att de har inte lyssnat på mig. Varför skule de göra det nu. Och jag tänker inte börja skrika på dem heller bara för att de ska höra vad säger.
Jo, jag tar antidepressiva medel. Utan dem skulle jag få egentlig depression. Men antidepressiva medel kan inte ta bort min dystymi. Den finns kvar. Jag har provat de mesta och det enda som har funkat någorlunda bra är SSRI preparat.