Min lärare var förälskad i mig...
För många år sedan, under min gymnasietid, så hände det väldigt mycket underliga saker på samma gång som nu kommer upp ur det bortträngda minnet för att bearbetas. Endel saker funderar jag på om det verkligen var normalt - min gymnasielärare tillika mentor blev förälskad i mig.
Jag bodde på internat under min skoltid och jag genomgick en abort som var nog jobbig med en kille som bara var mitt KK (vi skyddade oss men blev gravid ändå, helt OT men det ska påpekas). Min morförälder dog i en tragisk olycka och det var otroligt tufft i skolan. För att sjukanmäla oss i skolan så var vi tvugna att ringa till receptionen på skolan eller höra av oss till våra mentorer vilket jag hellre gjorde när jag hade gratis sms på min mobil. Lite underligt kanske men det var OK och min mentor sa att det var helt ok att skicka ett sms så han kunde sjukanmäla mig, det gjorde även mina vänner och andra elever på skolan.
Ibland svarade min manliga 60-åriga mentor tillbaka på mina sms jag skickade om hur jag mådde via sms och jag kunde svara korta meddelanden som "Idag är ingen bra dag. Jag ska andas igenom den och ta nya tag imorgon" Varpå han kunde skriva peppande saker och informera om saker som hade hänt under skoldagen/läxor/inlämningar etc. Kontakten var från början ganska ytlig. Sedan fick jag sms ibland på helgernaatt han hade läst en bra bok, skulle ta en promenad etc, filosofiska meddelanden som livet som om han inte hade många att prata med. Han har ingen partner och inga barn och bor själv, så jag antog att han var lite ensam. Han hade ju hjälpt mig så jag kände väl nån skuld att svara. Dessutom var han trevlig och alla i klassen hade väldigt bra kontakt med honom! Och så fortsatte det i 2 månader eller så. Smsen var ALDRIG flirtiga! Hans sms blev altmer djupa och frågor kring livet kom upp. Jag vet att jag som mest privat kunde skriva "Ibland är livet överjävligt. Turen försvinner. Trappan är alldeles för brant och tuff att gå upp för." Vi kanske skrev 3-4 sms i veckan till varandra, aldrig mer.
Sedan fick jag ett sms av honom en dag. "Jag har funderat över en sak. Jag känner mig mogen att berätta det här för dig. Jag är förälskad i dig. Jag tror du känner detsamma. Vill du kan jag prata med rektorn XXX att sluta min tjänst så vi kan vara ifred. Bara du och jag. Jag känner en sådan stark känsla för dig och mitt hjärta slår för dig. Kan vi prata imorgon?"
Men det gjorde vi aldrig. Jag svarade att han totalt missuppfattat situationen och än idag har jag svårt att förstå hur han kunnat tolkat mig så otroligt fel? Vi beslöt (eller han, efter att jag inte svarade på hans tjugotal förlåt-sms han skickat eftersom jag var så chockad) att vi ALDRIG mer skulle prata om saken och låtsas som det aldrig hänt. Smsen raderades.
Nu undrar jag vad jag borde gjort? Jag förträngde allt men mådde FRUKTANSVÄRT dåligt under min sista gymnasietid! Skulle jag visat alltsammans till rektorn skulle ju han bli avskedad på momangen men det var aldrig mitt syfte.
Har någon varit med om samma sak? Är det inte fult och moraliskt fel av en 60-årig lärare att inleda en 16-17-årig tjej i detta trassel? jag har otroliga skuldkänslor för det som hände och mår fortfarande illa av tanken. Varför jag ens smsade honom mer än om skolan var väl mitt behov av att prata, jag var ändå 16 och väldigt vilsen, vilken 16-åring är inte.... Vem gjorde fel? vad skulle gjorts efteråt?
Några tankar kring detta?
