Skulle ni kunna ha ett normalt fungerande förhållande med någon som ni har någon typ av extremsex med? Eller skulle det blir för jobbigt i vardagen och påverka för mycket så att ni blev tvungna att separera sexet från känslorna?
(Jag har ingen aning om vad jag ska ha som anonym signatur, men vill heller inte skriva ut mitt namn)
Jag och min man har varit tillsammans i flera år nu (7,5 år) och i början hade vi ett ganska normalt svenssonsex. Vanligt vanilj som de flesta som blir ihop har. Missionären, kanske doggy style och ett och annat oralsex. Efter ett par år utvecklades det, då han blev mer och mer dominerande och jag mer undergiven. Idag har vi vad "normalt" folk skulle kalla EXTREEEMsex, men vi håller det för oss själva därav att jag är anonym.
Vi har det fantastiskt bra ihop och verkligheten är mycket långt ifrån sexfantasierna. Vi har ett fantastiskt förhållande där det bara blir bättre och bättre för varje månad. TACK OCH LOV har vi samma syn på sex, och gillar samma saker. Hade han vart mycket intresserad av sex och jag inte alls (eller tvärtom) kanske vi inte hade haft det lika bra men trots det kan jag nog säga att vår vardagsrelation inte har något att göra med vårt sexliv.
Vi gillar båda all möjlig sex, även om många skulle säga att vi är sjuka. Men det dom inte vet mår dom inte dåligt av. Jag och mannen trivs med det och det är vi ska leva med varandra. Man ska skita i vad all andra tycker :)
Nu blev detta väldigt långt men det jag ville säga är att jag skulle definitivt ha ett "vanligt" förhållande med någon jag har extremsex med. Det är INTE för jobbigt i vardagen (snarare så att vi har en hemlis tillsammans som ingen annan vet om, det gör det lite extra speciellt).
Som ovan skrivare så har jag och min man inte svenssonsexliv precis, vi lever som ug o dom både i sexlivet o vardagen men han är ingen mansgris o trampar inte på mig om jag säger så men han bestämmer o jag får så vackert lyda men han lyssnar på min åsikt också. Sen kan man ju diskutera vad som är extremsex också.. är det att gilla handklovar, analsex, sexleksaker i rumpan eller vad?
Kan bara förklara hur det är hos oss, tror inte det är något extrem variant men vad ni tycker vet jag ju inte..
Vi träffades för 1 årsedan och inte förrens då förstod jag varför det inte fungerat i mina tidigare förhållanden.
Jag är undergiven (ug) Jag tycker om känslan av att bli omhändertagen och att han bestämmer över mig både sexuellt o i vardagen. Att han tillrättavisar mig och ibland tvingar mig till saker. Att han ger mig konsikvenser om jag uppfört mig dåligt (har ett sjuihelsikes humör) att han ger mig kärlek och att jag får krypa upp i hans famn efteråt när jag sagt förlåt.
Min man som är dominant(dom) tar för sig.. jag har inte rätt att säga nej men givetvis så om jag har jobbat en lång dag o behöver sova så låter han mig göra det men i det stora hela så är det så att jag inte får säga nej utan han tar för sig o det ganska hårt om jag försökt slippa.. dominant, ja ett ex.. i går morse så ville han att jag skulle suga av honom vilket jag mer än gärna gör men jag har svårt för att ta det i munnen men denna gången hade han bestämt sig o det tog en lång stund av trixande från min sida för att slippa men det hjälpte inte, han höll ner mitt huvud i sängen stod på knä bredvid o jag fick suga tills han sprutade i min mun, sen tog han mig i famnen o sa att jag varit duktig flicka, då känner jag mig undergiven o trygg.
Vi håller fortfarande på och försöker testa oss fram hur han skall kunna vara mer dom o konsikvent utan att straffa mig med ex smisk för det vill han inte även om jag själv tror att det är just vad som skulle behövas när mitt tonårshumör far i migfastän jag är 30+, men det känns inte riktigt ug att be om smisk 