Handling och konsekvens

Fast det är väl därför det är så viktigt att konsekvensen är en naturlig del av handlingen? Jag skulle tippa på att det Louise hallin menar är att små barn inte kan se sambandet mellan "vägra sätta på mig skorna idag" och "inte få gå på kalas på lördag", dvs, de kan inte koppla ologiska konsekvenser till sina handlingar förrän de är så pass stora att de kan följa ett resonemang i flera led.

Och vad är en logisk konsekvens då? Och varför ska ett litet barn ens få en konsekvens av att den vägrar ta på sig skorna? Har man tid så lirkar man, har man inte tid så tar man själv på barnet skorna.

Och nej, hon talade inte om ologiska konsekvenser. Hon talade om konsekvenser öht. 

(Ps. FINNS det faktiskt folk som skulle vägra ett barn att gå på kalas för att det inte tagit på sig skorna tidigare i veckan??) 

Okej, mitt exempel var lite hårddraget, men visst finns det folk som "straffar" barn som trilskas med till exempel kläderna genom att dra in utlovade aktiviteter i framtiden.

En logisk konsekvens är en naturlig följd av handlingen, till skillnad från ett ologiskt straff som inte alls har något med handlingen att göra.

Exempel:
Min sexåring använde blomsprutan i badkaret och sprutade sin lillebror i ansiktet, trots att lillebror sade nej. Jag bad honom sluta. Han fortsatte ändå.

Logisk konsekvens:
"Eftersom du inte lyssnar när lillebror och jag ber dig slutar tar jag undan blomsprutan."

Ologisk konsekvens:
"Nu får du inget lördagsgodis!" eller "Nu dammsuger jag upp alla dina legobitar!"

Om

Ok, nu förstår jag. Och med tanke på att ditt barn är sex hade nog även han förstått den konsekvensen (det kommer ju inte som ett bombnedslag när de fyller 8), men hade en tvååring förstått? 

Min snart treåring förstår absolut konsekvenserna av sina handlingar - men det är viktigt att man alltid använder "riktiga" konsekvenser.
Dessutom kan man inte försvänta sig att han minns mellan gångerna, utan varje gång får man berätta om konsekvensen, tala om att den infaller snart, och sedan hålla sig till det.

Vad gäller påtagande av skor som jag såg ovan, så kan jag bara se två riktiga konsekvenser av att han vägrar ta på sig skorna
1. Föräldern sätter på honom dem
2. Han får gå utan skor

så om min son vägrar sätta på sig skorna så väljer jag en av dem, säger åt honom att jag räknar till fem eller tio och har han inte satt på sig skorna tills dess så infaller det ena eller det andra.
Om jag gör så, så accepterar han konsekvensen (nästan alltid), medan om jag i stället bara tar skorna och sätter på honom dem, så blir han arg,

Lillebror är två. Han blir förstås förbaskad om man (efter att ha varnat) tar undan skeden när han fortsätter slå den mot glaset vid matbodet. Då får man ju avleda istället. Men fortfarande ryker skeden som en konsekvens av att han slog den i glaset, och det sambandet kommer han garanterat att fatta rätt snart. Att däremot sätta honom i skämstrappan i fem minuter hade han inte fattat ett dyft av.

Varför tror du att han fattar sambandet mellan det, är det så himla självklart?

Ett annat tydligt exempel för att spinna vidare på skor är att det blir kallt om händerna på vintern utan vantar.
Man har samma utgångsläge som skorna: lirka eller låta det vara.

Det som händer är att det blir kallt när man vägrar ha vantar och det blir varmt när man tar på sig vantarna men att kylan är en konsekvens av vägran är inte självklar förrän de blir... 25...

Samma med skeden, den försvinner och sen kommer den tillbaka. Han kan säkert koppla ihop sked-glas men fullt ut tror jag definiivt inte.

Men då förstår han inte fullt ut eftersom du måste repetera det.

Nej, jag tror inte heller att han kan koppla ihop det fullt ut. Han är liksom två år. Han kan inte heller borsta tänderna själv, cykla utan stödhjul eller lösa andragradsekvationer.

Det handlar ju om att jag som förälder i en takt som passar honom läs honom att handlingar har konsekvenser. (För, som ts skrev ovan, förmågan att koppla handling till konsekvens dyker ju inte upp över natten när man fyller åtta.) Alltså pratar och förklarar och upprepar jag, och är konsekvent med att - till exempel - ta bort skeden om han slår den i glaset. Jag rycker den inte ur hans hand och förväntar mig att han skall koppla sambandet själv.

Så ja, jag tycker att det är ganska självklart att han så småningom kommer till insikt om hur det häger ihop, och det bra mycket tidigare än vid åtta års ålder.

Överlag tror vi på samma sak utom den om insikten. Självklart dyker inget upp under natten (knasigt att ens skriva) alla barn är olika, för en del kopplas det säkert redan innan sju andra inte förrän de är 9...

Men självklart håller jag med dig i ditt resonemang angående straff och konsekvens. Sen ska man inte inbilla sig att det går att uppfostra eller ens leva tillsammans med någon utan att det blir konsekvenser av något slag. Det tillhör liksom livet...

Jag anser att du missuppfattat.

De kopplar absolut samman direkta konsekvenser med direkta handlingar.

Det de inte förmår däremot, är att föreställa sig dem. Eller generalisera och i hög grad applicera samma konsekvens vid nästkommande tillfälle för samma handling.

Jo han förstår. Där och då.
Men repetera måste man eftersom de inte kan generalisera.

Jag tror nog att det beror på hur man tolkar det.
Att inte kunna förstå att samma sak händer nästa gång anser jag är att inte förstå fullt ut.

Det skulle vara intressant att veta närmre vad Louise Hallin säger eftersom det bara blir antagande och tolkningar från min sida.

Ja precis. Fullt ut. Dvs precis enligt vad jag beskrev. Men som TS tolkar det blir det ju helfel eftersom hon menar att små barn inte förstår konsekvenser öht och det är helt enkelt fel.

Tack!

Jag är inte alls säker på att han fattar sambandet slå i glaset - skeden borta

Jo, precis då gör han ju det, eftersom jag förklarar. "Jag vill att du slutar slå i glaset med skeden, annars tar jag undan den." Han är normalbegåvad och har stort passivt ordförråd, så han har inga problem att fatta det.

Däremot är det ju recis som vittra säger, att han inte har kapacitet att i förväg förutse sambandet än.