Har sån ångest att se henne växa ifrån mig!!

förstår din känsla men man kan inte leva genom barnen, de växer upp och de är livets mening, du borde skaffa dig en inre trygghet och njuta av ditt egna liv nu eller om de är barn du vill leva för så kanske bli kontaktfamilj till barn? eller fostermamma? finns många barn som far illa som behöver en familj.

Tack Anonym. Du har rätt - fast det är svårt att omvandla i praktiken...

Ingen fler än jag som känner så här?

Trodde jag skulle få många svar Tydligen ovanligt problem jag har. Många som läser men ingen känner igen sig.....

Åh, du verkar vara en fin mamma Min son är 10 veckor gammal och känner inte riktigt samma sak just nu. Haha. Du borde njuta av livet istället, åk bort på en semester bara du och dottern? :)

Hej!

Jag förstår dig. Har två söner på 6 och 3 år och vi har nyligen blivit av med både napp och blöja och snart börjar min store skolan. Jag är nöjd med två barn men känner kanske att man ska skaffa en till så man har en liten och få lite mer bebistid, men hon/han kommer ju också växa upp och bli självständig. Jag tror det är en vana som man måste känna sig bekväm i.  En dag så var båda två hos kompisar och då kände jag verkligen vad ska jag göra nu? Samtidigt är det ju väldigt skönt att kunna ha tid för lite annat. ;)

Förstår vad du menar, jag har bara en 4 månaders men får ångest redan nu när jag tänkr på att han ska bli stor och flytta hemifrån

Det är så viktigt att inte förlora sig själv i barnen och släppa allt annat. Det är viktigt att ha hobbys och andra intressen. Tror att du kanske ska fundera på vad du tycker är roligt i livet och engagera dig i en intresseorganisation. Själv är jag intresserad av blommor och växter och träffar andra likasinnade och pratar, skaffar kompisar genom mitt intresse. Ett lagom tidskrävande intresse som får mig att få distans till mitt barn och mitt liv som mamma. På detta sätt hoppas jag att inte känna mig tom den dagen han inte längre behöve mig så mycket längre. Då kanske jag kan dra upp på mitt intresse och till och med skaffa mig ett större grönsaksland

hon behöver dig ju inte på samma sätt men det betyder ju inte att hon behöver dig mindre. du får nya uppgifter och funktioner nu men din flicka klarar sig inte utan sin mamma. faktiskt! och det är en viktigt uppgift att finnas där som en trygg bas när hon utforskar allt mer av omgivningen, när hon lär känna nya vänner, lär sig nya saker. när det är för svårt kommer hon komma till dig för hjälp och ditt jobb är ju att ta hand om henne och sedan vänligt men bestämt knuffa henne ur boet igen kanske är det också ett väldigt mycket svårare jobb än det där mer praktiska omhändertagandet är. och saknar du det så säger jag som någon annan, det finns små barn att engagera sig i på olika sätt, kunde inte det vara ett alternativ?

Det är nog vanligt att känna som du TS. Min man, pappa till två tjejer 1 och 3 år trillat ofta ner i svackor där han blir ledsen för att barnen blir stora. Ska nog visa honom denna tråden... Bra skrivet att barnet/barnen inte behöver en mindre ju äldre de blir men att sättet de behöver en ändras.