Ingen accepterar att jag inte vill fira min födelsedag.
Jag fyller år imorgon och verkar ha fått hela min mans familj på halsen med en hel del sura miner...
För mig är det ingen stor grej, jag fyller 26 och är dessutom höggravid och kan föda vilken dag som helst. Jag är alltså mer än lovligt trött och orkar helt enkelt inte med något firande med stort kalas och massa presenter.
Svärmor är nu "väääldigt ledsen" att de inte blivit inbjudna på kalas, likaså tycker mannens båda systrar att det är dålig stil av oss att inte bjuda hem dem.
Saken är att min pappa frågade ifall han och min bror kunde komma hit på fika imorgon kväll och bara lämna presenten och dricka lite kaffe och jag sa ja eftersom vi träffas så sällan pga min pappas jobb..då blev det ännu mer sura miner och svärmor tycker att jag "gör skillnad.."
I mina ögon är det en enorm skillnad på ifall min far och lillebror (alltså 2 pers) kommer hit, sitter i soffan och dricker lite kaffe för att sedan åka hem efter en -två timmar, eller situationen där alla i min familj (pappa, tre bröder + respektive) och min mans familj (svärisar,syskon, 4 extremt vilda syskonbarn och farföräldrar) ska komma hit på kalas med tårta och hela baletten och det ska sjungas, pratas o.s.v.
Är jag verkligen så hemsk som bara vill ha det lugnt omkring mig? Borde jag sagt nej till min pappa och kanske hoppats på att jag får träffa honom en annan dag? Är det inte upp till mig hur och med vem jag vill fira min födelsedag?
